Det är lördag den första februari, året är 2025. Solen lyser från en klarblå himmel. Det är några grader kallt. Platsen är Flemingsbergs station strax söder om Stockholm och undertecknad är på väg till Arbetarrörelsens Arkiv och Bibliotek som ligger i ett industriområde några hundra meter från tågstationen.
Efter en kort promenad så dyker skylten upp en kort bit in på Elektronvägen. Här har idag samlats ett tiotal litterära sällskap som representerar olika såväl nu verksamma arbetarförfattare som idag avlidna skriftställare. Författare som till exempel Maria Sandel, Sara Lidman, Gunnar Kieri, Karl Östman, Jan Fridegård, Ivar Lo och Albert Viksten.
Den stora samlingssalen i Arbetarrörelsens Arkiv och Bibliotek är nästan fullsatt. Intresserade har letat sig hit från olika delar av vårt avlånga land. Sammankomsten inleds med en femtonminuters kort presentation av de hitresta representanterna från de olika sällskapen. Därefter kan publiken, som uppgår till ett drygt sjuttiotal intresserade, ställa frågor om respektive författare och sällskap. Lunchen som sedan serveras består av rejäla mackor plus kaffe som Arbetarnas Kulturhistoriska Sällskap och Arbetarrörelsens Arkiv och Bibliotek bjuder på dagen till ära.
På eftermiddagen blir det mingel och möjlighet till inköp av romaner och noveller av de ovan nämnda författarna. Hitresta är också några som jobbar med en skrift som heter Arbetarskrivare. De får också en stunds uppmärksamhet på eftermiddagen.
När solen börjar sänka sig ner över Flemingsberg drar sig undertecknad och andra hitresta bort mot järnvägsstationen. De som har tagit sig hit med egen bil beger sig ut på vägarna igen. Det bär hemåt efter en verkligt givande dag. De flesta av oss har handlat både en, två och kanske flera romaner och novellsamlingar. Verk som i vissa fall skrevs för ganska länge sedan men som fortfarande är av stort värde som insiktsfulla utgångspunkter för reflektion om klassamhället och om vilken riktning vi på solidaritetens grund tillsammans måste sträva i för att bygga ett jämlikt och anständigt samhälle.
Kjell Andersson
