Allan Eriksson var fosterbarn och växte upp i Vänersborg. Fosterföräldrarna tillhörde medelklassen, men hade starka sympatier för arbetarrörelsens värderingar. Allan fick chansen att studera vid ett gymnasium, men avbröt studierna redan efter ett år. Var man född i ett medelklasshem fanns möjlighet till att läsa på läroverk, realskola eller gymnasium. För barn från arbetarhem var det sällan det kom i fråga. Folkhögskolan var en bildningsväg för t ex Ivar Lo Johansson, Vilhelm Moberg och Dan Andersson, de vi kallar arbetarförfattare.
Allan Eriksson debuterade 1942 med romanen Grönska min gränd. Han följde upp med Se alla dessa ljus. 1945 kom hans tredje bok Mårten Blidman Socialdemokrat. Året därpå en självbiografisk roman, Vägen vi byggde.
1954 kom hans sista bok Farväl till Paradiset. Hans romaner handlar framförallt om sociala frågor som ungdomsproblem, prostitution och arbetslöshet. Allan Eriksson är en av få författare som har skrivit om hur det var att gå ”brandvakt” i Stockholm. Att gå brandvakt var ett annat uttryck för att vara bostadslös; att inte ha vare sig en säng eller tak över huvudet när natten kom.
