När jag var liten var nöjesutbudet inte lika omfattande som nu. Till exempel fanns inte TV.
Bland de förlustelser som stod till buds fanns bland annat de tecknade serierna i olika veckotidningar. Det var Kronblom, August och Lotta, Åsa-Nisse, Tarzan, Storklas och Lillklas och allt vad de nu hette.
Och så var det 91:an Karlsson och hans bravader som beväring på regementet i fantasistaden Klackamo.
Stadens namn Klackamo har dock likheter med Backamo, som var en exercished i Bohuslän för Bohusläns regemente.
Serien om 91:an Karlsson skapades 1932 av Rudolf Petersson som gjorde sin militärtjänst på Hallands regemente (I 16) i Halmstad. Det är därför man antar att Backamo blivit Klackamo i serien.
91:an Karlsson står för övrigt som staty på Storgatan i Halmstad.
Rudolf Petersson (1896-1970) var illustratör och tecknare. Serien om 91:an Karlsson började han teckna 1932 under namnet “En beväringsmans upplevelser och äventyr” och publicerades i veckotidningen Allt för Alla.
Från början fanns inga pratbubblor. Texterna var korta rimmade verser under varje bildruta.
Senare flyttades serien till Levande Livet, och därefter till Året Runt.
Persongalleriet består, förutom 91:an själv, bland andra av 87:an Axelsson, Elvira, Furir Revär, Major Morgonkrök (som nog fått sitt namn av sitt skåpsupande), Överste Gyllenskalp och Doktor Krank.
Flera av seriens officerare hade levande förebilder. Det var officerare som Rudolf Petersson mötte under sin beväringstid på Hallands regemente 1916-1918.
1956, då jag var 12 år gammal, kom 91:an Karlsson ut som egen tidning.
Under åren har det även gjorts filmer, åtta stycken, om 91:an Karlsson.
Den första filmen hade premiär 1946 och hette: “91:an Karlsson – Hela Sveriges lilla beväringsman”.
Den senaste (sista?) filmen kom 1977 med titeln “91:an och generalernas fnatt”.
“När 91:an av ett misstag av en dator blir utnämnd till general, inbillar han en utländsk militärattaché att det svenska försvaret har ett nytt vapen som förvandlar manliga soldater till kvinnor”. Källa: Wikipedia.
Inte helt oväntat fick filmen negativa recensioner:
“Som 30-talistiskt folklustspel tillhör den här filmen inte det kära struntet, men det uthärdliga. Den är platt…. Den är självparodisk, men rolig bara när Sten Ardenstam och Gösta Krantz får sina apolektiska anfall. Den uppvisar ingen regi, men en potatisregissör som heter Ove Kant, ej att förväxla med Immanuel. Hans estetik går så vitt jag förstår ut på att den ena bilden ska följas av den andra. Och det gör den ju”. Jurgen Schildt i Aftonbladet.
Filmen är “valhänt konstruerad kring dåliga gags, diverse gångbara fördomar och ett, säger ett, hyggligt skämt….. Blir inte svensk buskis av idag lustigare än så här klarar vi oss med gamle Åsa-Nisse”. Hans Schiller i Svenska Dagbladet.
När jag nu fick se påsknumret av 91:an i butiken offrade jag 51 riksdaler och 90 korvören för att se hur dagens 91:an mår. Han har ju trots allt hunnit bli 89 år.
Jag blev lite överraskad när 91:an i en kort berättelse på fyra serierutor ändå inger ett visst hopp om framtiden.
Om alla beväringar skulle uppträda som 91:an Karlsson blir det inte några mer krig.
Se och begrunda med egna ögon denna lilla korta berättelse. Kanske 91:an Karlsson är värd Nobels fredspris för sin något omedvetna strid för freden.
Rolf Waltersson
