23 mars är det 40 år sedan folkomröstningen om kärnkraften. Det var 23 mars 1980.
Omröstningen gällde 3 förslag som kallades Linje 1, Linje 2 och Linje 3.
Bakom linje 1 stod Moderaterna.
Linje 2 hade stör från Socialdemokraterna och Folkpartiet (idag Liberalerna).
Bakom linje 3 stod Vänsterpartiet (VPK), Centerpartiet (C) och Kristdemokraterna.(KDS)
Folkomröstningen och det politiska spelet blev något av en fars. I grunden var M, S och Fp överens.
Men av taktiska skäl ville inte socialdemokraterna hamna på samma linje som moderaterna. Därför delades de upp i Linje 1 och Linje 2, som i stort sett var identiska:
“Kärnkraften avvecklas i den i den takt som är möjlig med hänsyn till behovet av elektrisk kraft för upprätthållande av sysselsättning och välfärd. För att bl.a. minska oljeberoendet och i avvaktan på att förnybara energikällor blir tillgängliga används högst de 12 kärnkraftsreaktorerna som i dag är i drift, färdiga eller under arbete. Ingen ytterligare kärnkraftsutbyggnad skall förekomma. Säkerhetssynpunkter blir avgörande för den ordning i vilken reaktorerna tas ur drift”
Det som skiljde mellan linje 1 och linje 2 var ägandet till kärnkraften. Moderaterna ville ha fritt fram för privata bolag.
Linje 2 hade en skrivning:
“Samhället skall ha ett huvudansvar för produktion och distribution av elektrisk kraft. Kärnkraftverk och andra framtida anläggningar för produktion av elektrisk kraft av betydelse skall ägas av stat och kommun. Övervinster i vattenkraftproduktionen indrages genom beskattning”.
Det var alltså synen på ägandefrågan som delade Linje 1 och Linje 2. Beträffande utbyggnaden och avvecklingen var de överens. Det vill säga, när de befintliga reaktorerna och de som påbörjat gjort sitt skulle de inte ersättas med nya. Det talades om en avveckling inom 40 år.
Hur det blev med ägandet ser vi idag. Inte mycket av vad Linje 2 stod för.
Linje 3 hade som krav:
“NEJ till fortsatt utbyggnad av kärnkraft.
Avveckling av nuvarande sex reaktorer i drift inom högst 10 år.
Fortsatt och intensifierad energibesparing.
Kraftig satsning på förnybara energikällor.
Reaktorerna i drift underkastas skärpta säkerhetskrav. Icke laddade reaktorer tas aldrig i drift.
Uranbrytning tillåts inte i vårt land”.
På baksidan av valsedeln för Linje 3 kunde man bland annat läsa:
“Arbetet mot kärnvapenspridning och atomvapen skall intensifieras. Ingen upparbetning tillåts och export av reaktorer och reaktorteknologi upphör.
Sysselsättningen ökas genom alternativ energiproduktion, effektivare energihushållning samt förädling av råvaror”
Man kan alltså säga att samtliga tre linjer gick ut på avveckling av kärnkraften, men i olika takt. De som trodde på kärnkraften och ville satsa ännu mer på den, hade inget alternativ. Linje 1 och 2 var i stort sett samma. Bara ägandefrågan skiljde dem åt.
Ännu i denna dag finns det många som ser kärnkraftsomröstningen som ett politiskt taktikspel.
Inför folkomröstningen gick debattens vågor höga under en längre tid. Man kan säga att stora delar av Sverige blev som en “studiecirkel” som handlade om, inte bara kärnkraften, utan också om produktion och konsumtion, att vi måste spara och hushålla med begränsade resurser. Ungefär som dagens debatt, med skillnaden att nu är det främst klimatförändringarna som ligger bakom debatten.
Själv var jag engagerad i Linje 3. Jag har fortfarande mitt rockmärke kvar “Atomkraft? Nej Tack”
I oktober 1977 åkte jag och ett 40-tal Eskilstunabor till Skåne för att delta i den första “Barsebäckmarschen” som gick de 2 milen mellan Barsebäck och Lund.
Jag fotograferade och skrev ett reportage som publicerades i FOLKET 12/9 1977.
Året därpå, augusti 1978, arrangerade Folkkampanjen Mot Atomkraft manifestationer på fem platser i landet, Barsebäck, Oskarshamn, Ringhals, Östhammar (där Forsmark ligger) och Skövde.
Då åkte jag tillsammans med ett antal andra Eskilstunabor till Östhammar för att delta. Bland talarna på torget i Östhammar fanns Tage Danielsson.
Även den gången “servade” jag FOLKET med ett referat med text och bilder, publicerat 28 augusti 1978.
I Östhammar möttes vi av motdemonstranter. Bland annat en herre som bar en skylt med texten:
“14 mil till Skansen. Gå hem”
Valresultatet från folkomröstningen om kärnkraft 23 mars 1980:
- Linje 2. 39,12%
- Linje 3. 38,65%
- Linje 1. 18,94%
Valdeltagandet var 75,6% procent.
Rolf Waltersson
