När Trafikverket nu öppnar för användning av amerikanska molntjänster handlar det inte om ett isolerat beslut. Det är ytterligare ett steg i en utveckling där svenska myndigheter gör sig alltmer beroende av utländska teknikjättar för verksamheter som är avgörande för landets funktion.
Det borde oroa betydligt fler än de IT-specialister och säkerhetsexperter som redan slagit larm.
I interna dokument varnar Trafikverkets egna medarbetare för att känslig information riskerar att röjas när den hanteras i amerikanska molnmiljöer. De varnar också för kraftigt ökade kostnader. Ändå väljer ledningen att gå vidare.
Det är svårt att beskriva detta som något annat än ansvarslöst.
Men problemet stannar inte vid Trafikverket.
Försäkringskassan har nyligen öppnat för amerikanska molntjänster efter flera års motstånd och interna varningar. Flera regioner använder redan Microsofts och andra amerikanska företags tjänster för kommunikation, dokumenthantering och lagring. Kommuner runt om i landet har under lång tid flyttat verksamhetskritiska funktioner till plattformar som Microsoft 365, Azure, Amazon Web Services och Google Cloud.
Steg för steg har Sverige byggt upp ett digitalt beroende av företag vars främsta lojalitet inte är mot svenska medborgare eller svenska intressen utan mot sina aktieägare och den stat vars lagar de lyder under.
Detta sker samtidigt som regeringen talar om totalförsvar, ökad beredskap och behovet av att skydda samhällsviktig verksamhet.
Det finns en uppenbar motsägelse här.
Om en främmande makt skulle få tillgång till detaljerad information om svenska vägar, broar, järnvägsnät, hamnar eller andra infrastruktursystem skulle vi omedelbart beskriva det som ett säkerhetsproblem. Men när samma information placeras i system där svenska myndigheter ytterst saknar full kontroll förväntas vi plötsligt känna oss trygga.
Det kräver en närmast religiös tilltro till att tekniken ska lösa alla problem.
Microsoft framhåller att man har juridiska, tekniska och avtalsmässiga skydd. Det är säkert sant. Men den grundläggande frågan handlar inte om Microsofts goda vilja.
Den handlar om makt.
Amerikanska företag omfattas av amerikansk lagstiftning. Amerikanska myndigheter har möjligheter att ställa krav på amerikanska företag. Ingen avtalskonstruktion i världen kan helt eliminera den verkligheten.
Det är därför debatten om digital suveränitet blivit så central i Europa.
Allt fler inser att kontroll över data, kommunikation och digital infrastruktur är lika viktig som kontroll över energiförsörjning, transporter och försvarsmateriel. Den som inte kontrollerar sina informationssystem kontrollerar i längden inte heller sin egen framtid.
Det mest anmärkningsvärda är att Sverige tycks gå i motsatt riktning.
I stället för att bygga upp nationella eller europeiska alternativ ökar beroendet av utländska plattformar. I stället för att investera i egen kompetens och egen infrastruktur hyr vi in oss hos globala teknikföretag och hoppas att deras intressen alltid kommer att sammanfalla med våra.
Det är inte strategi.
Det är bekvämlighet.
Varje stat med det minsta mått av självbevarelsedrift borde naturligtvis sträva efter att ha kontroll över sina egna digitala grundfunktioner. Ingen seriös nation skulle acceptera att dess försvarssystem, elnät eller vattenförsörjning helt kontrollerades av utländska aktörer. Varför skulle informationshanteringen behandlas annorlunda?
I längden borde målet vara självklart: svenska myndigheter ska i största möjliga utsträckning använda nationella eller åtminstone europeiska molnlösningar där lagring, drift och juridisk kontroll finns inom vår egen rättsordning.
Det handlar inte om protektionism.
Det handlar om självständighet.
Det handlar om att förstå att data i vår tid är en strategisk resurs.
Det handlar om att inse att beroenden som byggs upp i fredstid kan bli sårbarheter i kris och konflikt.
Och det handlar ytterst om respekt för skattebetalarna. Trafikverkets egna medarbetare varnar dessutom för att kostnaderna kan öka dramatiskt. Om myndigheten inte ens kan ge en tydlig bild av den ekonomiska konsekvensen innan beslutet fattas borde varje ansvarstagande ledning dra i nödbromsen.
Istället kör man vidare.
Historien är full av exempel där varningssignaler ignorerats därför att beslutsfattare varit för förälskade i sin egen vision för att lyssna på kritiken. Ofta har notan kommit långt senare – och betalats av någon annan.
Trafikverkets beslut riskerar att bli ännu ett sådant exempel.
Sverige behöver mer digital utveckling. Men vi behöver framför allt mer digital klokskap.
Den nation som frivilligt gör sig beroende av andra för sina mest grundläggande funktioner stärker inte sin säkerhet.
Den monterar ned den.
Kari Parman
