Torsdagkväll 22.30, 3 september visades ett program på SVT1 som heter “Dox: Troféjägarna”. Så här beskrivs programmet i TV-tablån:
“Amerikansk dokumentär från 2017. Att döda för nöjes skull. Antalet elefanter, lejon och noshörningar minskar stadigt. Samtidigt ökar intresset för storviltsjakt. Filmmakarna Saul Schwarz och Christina Clusiau tar oss med bakom kulisserna på den växande storviltsjaktindustrin. De samlar argument för och emot, det finns inte alltid klockrent rätt eller fel.
Häftiga bilder, och kommer de fram till någon slags slutsats är det väl att pengarna alltid styr. Och att vita människor fortfarande bestämmer över svarta”.
Några “häftiga bilder” kunde jag inte se i programmet. Jag såg bara fruktansvärda bilder. Jag såg cyniska nöjesjägare som skrattande poserade framför sina nerlagda troféer.
I en av de “häftiga scenerna” ser man hur en elefant bli skjuten och störtar till marken. Skottet hade träffat ett bakben. Elefanten vrider sig och vrålar av smärta, medan jägarna står bredvid skrattande och flinande över sin bedrift.
Efter att elefanten vrålat av plågorna några minuter sätter de ett dödande skott i elefantens huvud.
70 procent av dessa troféjägare som kommer till Afrika för nöjesjakt, kommer från USA och Kanada. De anser sig har rätt att jaga och hänvisar till någon slags gudomlig rätt:
“Gud har sagt att vi får göra vad vi vill med djuren. Det står i bibeln”, säger en av jägarna, en tandläkare från USA.
De här med nöjesjakt är inget nytt. Det har förekommit sedan långt tillbaka. Och inte bara i Afrika.
Det finns ett begrepp bland dessa storviltsjägare i Afrika, “The Big Five”. Det är lejon, leopard, afrikansk buffel, elefant och giraff som lever på de afrikanska savannerna. Storvilt som anses som de svåraste och farligaste att jaga.
För att betraktas som en framgångsrik storviltsjägare måste man ha dödat dessa “The Big Five”.
Noshörningar och elefanter skjuts också för hornen och betarnas skull.
En av de mer kända bland dessa nöjesjägare är författaren Ernest Hemingway.
Samtliga av dessa djur minskar kraftigt, och har försvunnit helt från vissa områden. Trots detta så fortsätter tjyvjakten.
“Varför skulle vi rädda någon art från att dö ut?”, är en cynisk kommentar från en av tjyvjägarna i filmen.
Det finns internationella överenskommelser som innebär att handel med delar av dessa djur är förbjudet. Men det rör sig om så stora ekonomiska värden att jakten tycks fortsätta.
Rolf Waltersson
