HANS NOREBRINK:
Alla djur är unika, så även människan. Men vi är speciella på ett sätt som gjort oss till den dominerande djurarten på vår planet. Varför har det frågats – och gissats på verktyg, språk, kultur, intelligens, samarbete och annat (som bidrar). Men här föreslås att vår framgång främst beror på vår förmåga att känna oss bekväma bland främlingar.
Den tesen driver den nordamerikanske populärvetenskaps-författaren, tropikbiologen och myrexperten Mark Woffett i sin välargumenterade och läsvärda, men något röriga 450-sidorstegelsten “The Human Swarm – How Our Societies Arise, Thrive and Fall” (thrive = utvecklas, blomstra, frodas).
Genom att kunna verka anonymt bland okända människor har vår djurart kunna “svärma ut” över hela planeten och skapa stora nationer och civilisationer. Det är en förmåga som i stort sett bara myrorna med sina miljonsamhällen besitter (också).
Men såväl myr- som människosamhällen måste även kunna avgöra vem som tillhör ett givet samhälle (“vi”), och vem som är utanför (“dom”). Det görs genom en gemensam identitet som alla individer känner till. I myrornas fall den gemensamma lukten. I människornas fall kulturella och sociala markörer som språk, dialekt, religion, mat, flaggor, hårstil, kläder, uppförande, heroiska myter av oklar sanningshalt, gemensam gruppmoral etcetera.
De flesta djur är inte sociala (utom “familjevis” vid parning och föräldraskap). Andra bildar flockar eller stim där individer kommer och går. Ett fåtal djur bildar verkliga samhällen med klara gränser mellan de som inte hör till, och de som tillhör. De senare gynnas av samfällt skydd och tillgång till gruppens resurser.
Sociala djur bygger på igenkännande av de andra individerna. Människan kan bygga samhällen så upp till kring 150 personer – Dunbars tal. Över det fordras den blandning av anonymitet och socialt konstruerad identitet som bygger jägar-samlar-stammar, klaner, tribalism, “etnier”, hövdingadömen, kunga-dömen, folk och nationalstater – vilka kan vara i generationer.
Men att ena hela mänskligheten i en överskridande och global solidaritet är en “kosmopolitisk önskedröm”, slår författaren fast i slutet av boken. Redan spädbarn suger i sig de omgivande vuxnas fördomar om “De Andra” lika enkelt som de lär sig det egna språket.
Så ser de kulturella och evolutionära rötterna ut till främlingsfientlighet, överlägsenhetskänsla, xenofobi, rasism, fördomsfullhet, aggressiv nationalism och krig, enligt Moffett.
Och det är en illusion att vi skulle bli enade om utomjordingar anföll oss – när de vita invaderade Australien enade det inte de inhemska stammarna där (samma med urbefolkningarna i Amerika, min kommentar). Att miljö-klimatkrisen skulle kunna ena mänskligheten behandlar inte författaren.
Att det man finner i naturen skulle vara det moraliskt rätta, alltså det naturalistiska misstaget, begår inte författaren, Däremot kan man hitta likheter mellan mänskliga och djuriska samhällen. Människan är medfött social vilket går tillbaka till hennes apliknande förfäder. Vi är mer sociala än våra kusiner schimpanserna.
Som bonobos och schimpanser bildar vi små grupper där alla känner igen varandra. Men liksom myrorna bildar vi även stora anonyma samhällen med hjälp av gemensamma kulturella attribut.
Kan vi då övervinna vår “vi-dom-gruppighet”. Mark Moffett är som sagt inte optimistisk i den frågan. Men han betonar också att vi människor är den enda djurart som med hjälp av vår intelligens kan övervinna de delar av vår historia och biologi som vi ogillar.
Författaren tar även upp att vår djupa mänskliga socialitet och alliansbildning inom Vi-gruppen i många fall kunde avveckla vår ”djuriska” sociala grupphierarki till fördel för jägar-samlar-jämlikhet. Men den sociala hierarkin återkom med jordbrukets storskaliga klassamhällen.
Hans Norebrink
# Än en gång tvingas jag återupprepa slutsatsen att all forskning kring etnicitet och nationalism måste inkludera en evolutionssociologisk grundbas. Även om det kommer att trampa okunniga biologi-för-nekande samhällsforskare på deras ömma karriäristtår.
# Intressanta böcker i sammanhanget: “The Goodness Paradox – The Strange Relationship Between Virtue and Violence in Human Evolution” av Richard Wrangham. “The Origins of Political Order – From Prehuman Times to the French Revolution” av Francis Fukuyama. “The Righteous Mind – Why Good People Are Divided by Politics and Religion” av Jonarhan Haidt.
