Följande handlar om en färsk erfarenhet rörande hur den svenska järnvägstrafiken fungerar nuförtiden.
Måndagen den 22 juli skulle jag resa med tåg ner till Kristianstad i Skåne. Jag hade då köpt en tågbiljett där det stod att jag skulle byta tåg vid två tillfällen. Det första tågbytet skulle ske i Linköping och det andra bytet i Hässleholm. Min resa började i Eskilstuna, ska tilläggas. Men på grund av signalfel mellan Folkesta och Eskilstuna var mitt tåg redan var försenat med en halvtimme när tåget lämnade Eskilstuna Centralstation.
Ihållande signalfel gjorde sedan att tåget togs ur drift redan i Norrköping. Där blev jag tvungen att omboka min resa ner till Kristianstad. Det i sin tur innebar att jag fick sitta och vänta i Norrköping på nästa anslutningståg som skulle gå till Hässleholm. Så småningom kom då det tåget men jag ankom till Kristianstad tre timmar senare än vad som var planerat. Jag skulle egentligen kommit fram till Kristianstad klockan 15.15, men var framme strax före 18.00 på måndagskvällen den 22 juli.
En vecka senare, den 29 juli, skulle jag åka upp till Umeå. Den resan tur och retur blev om möjligt ännu värre. Så häng med nu …
Resan utgick även denna gång också från Eskilstuna med Mälartåg. Och återigen var avgången försenad. Så när det tåget kom fram till Uppsala – där jag skulle ha bytt till ett så kallat snabbtåg upp till Sundsvall – fick vi resenärer ta ett annat tåg istället för det som jag och mina medresenärer hade bokat.
När vi sedan kraftigt försenade anlände till Sundsvall så visade det sig att det var ett allvarligt signalfel där också. Det bidrog till att vi – ett hundratal personer som skulle upp till Umeå – blev strandsatta i Sundsvall i hela tre timmar. Under tiden så fick vi motstridig information om hur vi skulle komma vidare upp till Umeå, en sträcka på 25 mil.
Efter mycket om och men blev det till slut bestämt att vi alla – ett hundratal personer – skulle få åka TAXI upp till Örnsköldsvik. En sträcka på cirka femton mil.
Där väntade ett Norrtåg på oss då.Vi skulle egentligen ha åkt med det hela vägen norrut men det var alltså inställt mellan Sundsvall och Övik.
På min första biljett som jag hade köpt i Eskilstuna angavs det att jag skulle vara framme i Umeå omkring klockan sju på måndagskvällen den 29 juli. Men först strax före midnatt var jag framme. jag hade då varit på väg i hela fjorton timmar.
Resan hem blev minst sagt lika rörig. Vi fick först åka buss från Umeå ner till Sundsvall. Där fick vi vänta en dryg timme på grund av att det tåg som jag och mina olycksdrabbade medresenärer hade biljetter till redan hade avgått från Sundvall.
När vi sedan kom ner till Uppsala där jag då skulle byta till Mälartåg hade det sista redan lämnat Uppsala Central.Det innebar att den sista biten av resan Umeå-Eskilstuna blev med TAXI från Uppsala.
Vi var några stycken personer som skulle till Eskilstuna, Västerås, Hallsberg och Arboga. Jag var hemma mitt i natten. Den TAXI-resan för mig kostade SJ 3110 kronor.Den första TAXI resan från Sundsvall och till Örnsköldsvik kostade 4330 kronor, som Norrtåg fick betala…
Då kan man undra ska det behöva vara så här mitt i semestertider.
*******
Man kan läsa om detta tågstrul i Tidningen Ångermanland igår lördagen den tredje augusti:
Bakom den senaste veckans tågstopp döljer sig ett teknikskifte som kostar mångmiljardbelopp. Ådalsbanan är först ut med tekniken som på sikt ska införas i hela EU. Priset för det får tusentals resenärer betala just nu med förändrade resplaner och en hel del irritation.”
För min del så har jag bestämt mig för att aldrig mera ta tåget upp till Norrland. Tack för ordet.
Kjell Andersson