I dagarna (4 okt) var det årsdagen för Slaget om Cable Street i London. Det är nu 81 år sedan arbetarrörelsen slog tillbaka mot fascisterna i England i en av de mest klassiska sammandrabbningarna mellan fascister och antifascister.
Den 4:e oktober 1936 stod slaget vid Cable Street i östra London. Det brittiska fascistpartiet British Union Of Fascists (BUF) grundades av Oswald Mosley 1932 och hade vid den här tiden växt sig starka. Partiet blev genom åren alltmer våldsamma och än mer antisemitiska. De genomförde flera marscher i östra London vilket ansågs vara en ren provokation då området till stora delar beboddes av socialister, arbetare och judar. När BUF åter skulle marschera tvekade först den brittiska regeringen att ge tillstånd till demonstrationen men till slut fick den genomföras, dessutom kommenderades 6000 poliser ut för att skydda fascisterna från anti-fascister.
När marschen väl kom igång hade 20.000 anti-fascister i form av kommunister, Labour-medlemmar, anarkister, fackliga aktivister, arbetare och judar samlats på gatorna, inte bara för att visa sitt missnöje utan även för att slå tillbaka med påkar, stenar och andra provisoriska vapen. Gatorna kantades av kravaller och fascisterna blev mer eller mindre bortjagade från området. Det här var en viktig dag för arbetarrörelsen och efter den 4:e oktober 1936 tappade de brittiska fascisterna mark då de miste många medlemmar. Partiet förbjöds till slut 1940.
Det går att dra paralleller mellan Slaget vid Cable Street och nazistmarschen i Göteborg i lördags (30 okt) då det faktiskt vid båda händelserna var folket som satte stopp för de onda krafterna genom att bege sig ut i tusentals på gatorna och manifestera för alla människors lika värde. Andan från Cable Street lever minst sagt kvar.
Mikael Ström
