En läckt rapport visar att högerfalangen i Labours ledning ända sedan Jeremy Corbyn valdes, medvetet och systematiskt saboterat partiets verksamhet med syfte att tvinga bort honom från ordförandeposten. Lars Henriksson som sitter i Socialistisk Politiks styrelse har tittat närmre på rapporten och känner obehag, om än inte förvåning.
När Jeremy Corbyn 2015 sensationellt valdes till ordförande för brittiska Labour kom det som en chock för högerkrafterna, inte minst inom det egna partiet. Det var heller inte populärt bland många av de europeiska socialdemokratiska ledare som sedan 90-talet sett Tony Blairs “New Labour” som förebild. De svenska socialdemokraterna var till exempel knäpptysta om den nya radikala ledningen, trots – eller kanske på grund av – den entusiasm den väckte, inte minst bland ungdomar.
Från dag ett fick Corbynledningen löpa gatlopp i brittiska media, dominerade som de är av bolagsintressen som länge varit vana vid att politikerna gått i deras ledband. En följetong var anklagelser om antisemitism och att den nya ledningen sett genom fingrarna med detta. Trots att detta motbevisats gång på gång fortsatte Corbyns fiender, inom och utanför partiet, att upprepa anklagelserna och de ekar än idag i svenska media. Ett av argumenten var Corbyns kritik mot staten Israel och dess ockupationspolitik, en kritik som automatiskt kvalificerar för begreppet “antisemitism” enligt dem som står på den israeliska statens sida i vått och torrt.
Antisemitism är en sjuka som ständigt ligger på lut i samhället och som inte heller skonar arbetarrörelsen och Labour är inget undantag. I ett parti med närmare en halv miljon medlemmar tar sig även udda och skadliga uppfattningar in. Under Corbyns sista tid som ordförande genomfördes på ledningens uppdrag en utförlig undersökning av hur frågan om antisemitism hanterats i partiet Den nya ledningen var inte särskilt intresserad av rapporten men förra helgen läckte den ändå ut. Rapporten visar mycket riktigt att antisemitism förekommit inom Labour. Men framför allt visar rapporten, tvärtemot vad Corbyns fiender hävdat, att åtgärderna mot antisemitism inom partiet ökade kraftig under hans ledarskap, framför allt sedan hans motståndare Iain McNicol 2018 ersattes av Jennie Formby som partisekreterare. Även om det rör sig mycket få fall lyckades högern genom att ständigt ta upp frågan skapa en bild av antisemitismen som ett stort problem i Labour. Enligt en undersökning vid universitetet i Glasgow trodde de tillfrågade att över en tredjedel av Labours medlemmar var anklagade för antisemitism när den verkliga siffran var 0,08 procent!
Men även om den 850-sidiga rapporten, vars författare gått igenom 10 000 mejl och tusentals chattkonversationer, visar hur delar av Labours centrala apparat, framför allt personer som varit motståndare till Jeremy Corbyn, misskött frågan om antisemitism är det andra saker som nu väcker uppmärksamhet. Den omfattande dokumentationen visar att högerfalangen i Labours ledning ända sedan Corbyn valdes, medvetet och systematiskt saboterat partiets verksamhet med syfte att tvinga bort honom från ordförandeposten. Värst är avslöjandena om hur en stor grupp i på det centrala partihögkvarteret i London på arbetstid gjort vad de kunnat för att sätta krokben för partiets valkampanj 2017. Ett stort antal skriftliga konversationer mellan ledande anställda återges i rapporten och det är svårt att säga vad som är mest obehagligt, den råa och föraktfulla tonen mot partimedlemmar eller den uttalade önskan om att det ska gå åt skogen i valet. De skriver om hur Labours ökningar i opinionsmätningar får dem att “känna sig illamående” och gläds åt undersökningar som visar att de konservativa fortfarande leder stort.
Istället för att stötta de kandidater som utmanade Tories såg konspiratörerna i den centrala byråkratin till att pengar styrdes till partihögerns kandidater i redan säkra Labourvalkretsar. Samtidig som de själva, i stället för att organisera valkampanjen, börjar förbereda det val till ny ordförande som de var övertygade skulle bli resultatet av det ivrigt emotsedda valnederlaget. De hånar cyniskt och nedlåtande de partikamrater som tror på framgångar i valet och kokar av ilska och besvikelse när det visar sig att de hånade haft rätt: Labour gjorde genom sin radikala kampanj sitt bästa val på årtionden. Det kan rent av vara så att det centrala sabotaget var det som räddade Toryregeringen. Med ett par tusen röster till i rätt valkretsar hade Corbyn kunnat bli den som bildat regering. Men för partihögern var det viktigare att driva ut vänstern än att partiet kom till makten.
Rapporten har naturligtvis väckt stor vrede i delar av Labour. Matt Wrack, ordförande för brandmännens fackförening kräver att Labours ledning nu vidtar disciplinära åtgärder mot dem som nämns i rapporten.
– Detta är tydliga bevis för vad många partimedlemmar vetat hela tiden – att medan Jeremy Corbyn försökte ge oss en Labourregering bedrev ledande Labourföreträdare en illvillig sabotagekampanj mot honom, säger Wrack till tidningen Independent.
När jag får tag i Terry Conway, aktiv i Labour i London och medlem i Socialist Resistance, systerorganisation till Socialistisk Politik, sitter hon just och plöjer rapporten.
– Rapporten visar att en viktig del av partiapparaten aktivt arbetade mot Corbyns ledning, bland annat genom att undergräva chanserna att vinna 2017, sammanfattar hon.
– Nivån på rasismen, kvinnofientligheten och fördomar mot människor med psykiska problem liksom giftigheten mot alla som var det minsta vänster är verkligen chockerande, till och med för oss som visste att de intrigerade mot oss, fortsätter Terry.
På min fråga om vad det kommer att innebära är Terry osäker.
– En del av vänstern är redan demoraliserad efter att vi förlorade valet om vem som skulle efterträda Corbyn. Men vi fortsätter att organisera så att folk ska kunna kanalisera sin vrede över det som nu avslöjats.
Lars Henriksson
Henrikssons text har tidigare (16/4) varit publicerad i tidningen Internationalen.
