Muhammad Hamza:
Den 27 maj publicerade Sveriges regering en artikel med rubriken “Regeringen ökar pressen mot Israel”. Det är ett dokument som på ytan försöker visa moralisk integritet. Men varje mening dryper av efterhandskonstruktioner, undanflykter och en dubbelmoral så tydlig att man undrar om texten först skickades på godkännande till Israels ambassad.
Detta “fördömande” kommer efter arton månader av massakrer. Först nu – när över 60 000 palestinier dödats, när FN larmat om över 25 000 döda barn, när Gaza förvandlats till ett levande inferno och en massgrav under öppen himmel – då kommer Sveriges regering med sitt moraliska uppvaknande. Ett uppvaknande som i själva verket är ett desperat försök att skriva om historien och dölja sitt eget medansvar.
Medicinska experter, jordbrukare, hjälparbetare – alla säger samma sak: förstörelsen är oåterkallelig. Vi pratar om en region där 100 % av barnen lider av trauma. Där barn lemlästas av drönare, svälter ihjäl inför sina föräldrars ögon, och dör av uttorkning. Där cancerpatienter förblöder utan vård. Och medan detta pågick – månad efter månad – gjorde Sveriges regering ingenting.
Regeringen visste – Den såg – Den hörde.
Den hörde Israels ministrar säga: “Vi ska ta hela Gaza.” “Vi ska öppna helvetets portar.” “Palestinier är mänskliga djur.” Den såg belägringen bli svält. De såg barn dö av hunger, nyfödda kvävas i kuvöser utan el, liv tyna bort i ruinerna av sjukhus och skolor. Och vad gjorde regeringen?
Regeringen drog in stödet till UNRWA, det FN-organ som bokstavligt talat höll människor vid liv. Den ökade exporten av krigsmateriel till Israel. Den höll tyst när israeliska soldater semestrade i Sverige. Den gömde sig bakom fraser om “balans” och “förståelse” medan en hel befolkning utrotades inför världens ögon.
Israels mål var aldrig hemliga – Sverige valde att blunda
I regeringens artikel står det att “målet sägs vara att ta kontroll över hela Gazaremsan” – som om detta nyss blivit känt. Men detta har inte varit någon hemlighet. Israels ministrar som Bezalel Smotrich och Itamar Ben-Gvir har i månader, öppet och utan försköning, sagt att målet är att fördriva palestinierna, att återkolonisera Gaza, att etniskt rensa. Detta var ingen nyhet – det var ett faktum. Och Sveriges regering visste. Den bara valde att ignorera det. Eller snarare: att acceptera det.
”Israel har rätt att försvara sig” – utan gränser
Regeringen skriver att “det var Israel som blev angripet” och att det därför har “en långtgående rätt att försvara sig”. Detta är exakt den formulering som Israel och dess allierade använt för att rättfärdiga allt från kollektiv bestraffning till massbombning, svält och utrotning. Vad innebär “långtgående rätt”? Inga gränser. Inga ramar. Inget ansvar. Det blev en moraliskt blind fullmakt för folkmord, och Sverige signerade den.
Dubbelmoral i realtid
Artikeln hävdar att “övergrepp ska fördömas oavsett vem som begår dem” – men det är en lögn. Mot Ryssland agerade Sverige snabbt och skoningslöst: sanktioner mot hela statsapparaten, diplomatisk isolering, stöd till Ukraina, konsekvens från dag ett. Men när Israel bombade skolor, dödade FN-personal, och svälte barn – då blev det “komplicerat”.
Regeringen skriver också att “situationen i Gaza och Rysslands krig i Ukraina inte bör jämföras”. Men det är just i jämförelsen deras hyckleri avslöjas. För när brotten är ännu grövre, när offren är ännu fler, när förövaren är västvärldens allierade – då väljer Sveriges regering att stå på fel sida. Då dör moralen.
Och som den slutliga cynismen upprepar regeringen myten att allt “började den 7 oktober 2023”.
Inget sägs om 75 år av brutal, olaglig och av världens främsta människorättsorganisationer dokumenterad ockupation. Inget nämns om Nakba – den katastrof där över 750 000 palestinier fördrevs från sitt hemland 1948, då Palestina – ett historiskt land och en nation – genom ett djupt orättvist beslut i FN delades, där 55 % gavs till sionisterna och 45 % till palestinierna. Men det slutade inte där. Genom våld, annektering och militärmakt fortsatte Israel att beslagta mark, tills palestinierna nu kontrollerar mindre än 9 % av sitt ursprungliga hemland.
Under de senaste två åren har även denna spillra av territorium systematiskt krympts, med bosättare som tränger sig in i det lilla som återstår av Västbanken, och Gaza – en gång hem för över två miljoner människor – är i dag en ruin, ett minne.
Sedan 2007 har Israel utsatt Gaza för en förlamande blockad och återkommande bombningar, ibland benämnt med det inhumana uttrycket “mowing the lawn” – som om det handlade om ogräs, inte om människor. Barn har dött av hunger, smutsigt vatten och medicinbrist långt innan oktober 2023. Men allt detta väljer Sveriges regering att ignorera, som om historien började först när det passade deras politiska agenda.
En skenhelig skrift för framtida försvar
Varför nu?
För att de trodde att Israel skulle vinna. De trodde att världen skulle glömma. Att inga bilder skulle överleva. Att historien, som så ofta, skulle skrivas av vinnaren. Därför lät de det pågå. Men de miste kontrollen. Miljoner människor protesterade. Vittnesmål, filmer och bilder flödade fritt över sociala medier. Människor såg. Världen såg. Och Sveriges regering tvingades agera – inte av moral, utan av rädsla för folkets dom.
Inte vårt namn – inte vår framtid
Den artikel regeringen nu publicerat är ett dokument av skam. Den döljer förövarens brott, förminskar offrens lidande och skyddar makten från ansvar. Den är skriven för framtida domstolar – för att de ska kunna peka på den och säga: “Titta, vi sa ju något.”
Men historia är inte tystnad. Historia är skuld.
Det är inte regeringens barn som kommer bära denna skam – det är våra. De kommer växa upp i ett Sverige vars regering teg när folkmordet pågick. Ett Sverige vars regering blundade då folkmordet pågick. Ett Sverige vars regering sa: “Vi visste inte” – trots att den visste allt som var nödvändigt veta.
Det är vår skyldighet att aldrig glömma, aldrig förlåta, och aldrig acceptera. Inte i vårt namn. Inte i våra barns framtid.
Muhammad Hamza,
Eskilstuna
