Författare: Margareta Persson
Boktitel: Lämna bort barnet och glöm. Om barnen med funktionsnedsättningar när välfärdssamhället byggdes.
Förlag: Hjalmarson och Högberg Bokförlag 2024
Margareta Persson har tidigare skrivit uppmärksammade böcker bland annat om hur funktionsrättsrörelsen exkluderats ur berättelsen om hur folkrörelserna byggde Välfärdssverige. I den här boken har hon intervjuat människor som har varit omhändertagna och lämnade på vårdhem som barn.
– Det är lika bra att hon blir kvar här, för det blir inget av henne. Skaffa ett nytt barn. Det var ett vanligt råd som föräldrar fick förr. Barnen skildes från sina föräldrar i tusentals och är nu i 50 årsåldern och äldre. Det beräknas att 100 000 personer med en utvecklingsstörning har genomlevt vårdhemsystemet i Sverige.
Margareta Persson har intervjuat dom som tvingades bort från sina familjer och anhöriga. Här är det de nu vuxna barnens perspektiv som kommer fram, det är de som kommer till tals.
Barnen som växte upp bakom staketen var i händerna på personal som de i många fall beskriver som genuint onda – pennalister som misshandlade och slog barnen.
De som intervjuats beskriver ofta ett otroligt pennalistiskt system med olika bestraffningsmetoder, som tvångsbadning, inlåsning på rummen, de fick äta undermålig mat och ibland äta upp sina egna spyor. De blev trakasserade sov i stora sovsalar och blev sängvätare.
En del hamnade på kristna vårdhem och tvingades be bordsbön och ingen fick sätta sig innan husmor gav tillåtelse. Och så skulle de be en tackbön efteråt.
Några berättar hur de kämpade för att klara sig på vårdhemmen och blivit hårda överlevare. Andra har blivit knäckta och fått svårt att hantera relationer till andra.
Författaren visar hur barn tvingades in i ett normaliseringssystem, det var den normala kroppen, den normala intelligensen som var idealet. De som avvek från de normala idealen avskildes från samhällskroppen.
Det var en hård disciplin som rådde trots att media, riksdag, forskning och journalister hade inblick i vad som hände.
Det var läkarvetenskapen som styrde inrättningarna. De som bodde där tvingades uppträda inför en skara herrar i vita rockar som klämde på dem och granskade deras kroppar.
En del fick komma till sina familjer och bo hos dem en kortare tid. Men genomgående beskriver intervjupersonerna hur de fick ett komplicerat eller svårt förhållande till sina föräldrar.
Många föräldrar i sin tur hade dåligt samvete för att de lämnade bort sina barn. De kände att det var fel men de kunde inget göra. Samhällstrycket var så stort för att lämna bort dem.
Idealet för välfärdsstaten var det som kom att kallas förädlade svenskar. De mindre värda skulle på olika sätt sorteras bort. Till och med människor som man tror var upplysta på den tiden som Elise Ottosen Jensen förordade tvångssteriliseringar och författaren och pedagogen Ellen Key förordade barmhärtighetsmord på svårt sjuka och gravt funktionshindrade personer.
Idag har samhället syn förändrats i synen på våld mot utsatta grupper och vi har fått förbud mot barnaga och våld mot kvinnor. Men barnen på vårdhemmen har inte fått någon upprättelse både för det våld de utsattes för på vårdhemmen och det våld det innebär att hamna på vårdhem.
Margareta Persson budskap är enkelt och rättframt. Barn behöver sina mammor, de behöver kärlek och kramar. Och de som tvingades till ett liv bakom vårdhemmens staket måste få upprättelse.
Per Olof Larsson
