Nu i november firar ett av världens mest betydelsefulla album 45 år. Den brittiska pressen av Nevermind The Bollocks Here’s The Sex Pistols hade det officiella releasedatumet den 4 november 1977 men skivan började säljas redan i oktober. Så födelsedatumet för albumet är något flytande.
Jag var faktiskt över 40 bast innan jag ägde detta album för första gången, en press från 2014 har jag luskat fram genom den eminenta sajten discogs.com. Det är ingen lätt match, för enligt samma sajt finns det 473 olika utgåvor av albumet på vinyl, cd och kassett. Men det känns ju ändå att det här är ett album man bör äga om man bekänner sig till punken. Det är ju ett sjusärdeles bra album dessutom, från första tonen i inledande Holidays In The Sun till den sista tonen i avslutande EMI.
Det har så klart skrivits spaltkilometer om både Sex Pistols och Never Mind The Bollocks så det är ingenting jag ska fördjupa mig i, och trots att Pistols var ett av de första punkbanden jag hörde är deras affektionsvärde inte superhögt för mig. Det finns andra band som betyder mycket mer, Asta Kask är ett och Mob 47 är ett annat. Men det är klart att adrenalinet ändå kickar igång när det spelas en Pistolslåt, men de betyder sannolikt mer för de första punkgenerationerna.
Jag slänger så klart in 77 hurra till Nevermind The Bollocks men konstaterar att en annan skiva också firar födelsedag, albumet Befodran Till Härligheten med Hårdgnissel fyller nämligen fem år. Och även om man inte ska bortse från rötterna tycker jag ofta att det är intressantare med nutida punk. För Hårdgnissel är punk på riktigt, de skulle aldrig acceptera någon Malmcolm McLaren-typ som styrde över bandet. Sex Pistols skulle aldrig kunnat skriva en låt som Sjukskriv Mig Från Samhället eller Psykbryt. Men som sagt, alla perioder är lika viktiga, det behöver främst de som var med 1977 inse.
Så med det sagt vill jag även gratulera Befodran Till Härligheten, ett album som förmodligen inte kommer anses som lika klassiskt som Nevermind The Bollocks om 40 år, men det är egentligen skitsamma, det är ändå ett fantastiskt bra album.
