Idag är det 75 år sedan Röda Armén befriade fångarna som överlevde i nazitysklands koncentrationsläger i Auschwitz i Polen.
I hundratals utrotningsläger tog nazisterna livet av ungefär 11 miljoner människor.
De flesta, ungefär 6 miljoner, var judar. Bland de övriga 5 miljonerna fanns romer, människor med fysiska och psykiska handikapp, politiska motståndare, fackliga ledare, kommunister, anarkister, syndikalister och socialister. Ja, även Jehovas Vittnen stod på nazisternas dödslistor därför att de på religiösa grunder vägrade underkasta sig Hitler som Ledare.
Mycket har skrivits om förintelsen. Och mycket mer behöver skrivas och berättas om ett av mänsklighetens mest skoningslösa våld.
Inte minst i dessa tider då högerextremism, nazism, antisemitism, rasism och främlingsfientlighet växer sig starkare runtom i världen.
En värld där man åter vill dela in människor i “vi” och “dom”. Där “vi” är de goda och “dom” är de onda.
Jag ber er att titta noga på dessa bilder. De är inte unika. Det enda “positiva” man kan säga om nazisterna är att de var noga med att fotografera och dokumentera sina illgärningar.
Jag minns i min ungdom, mitten på 1950-talet, när man gick på bio. Det förekom då och då att det före den “riktiga” filmen visades journalfilmer från nazityskland och från koncentrationslägren. Jag är född 1944, året innan 2:a världskriget tog slut och året innan befrielsen av de överlevande fångarna i dessa utrotningsläger kunde befrias och berätta om sina fasor.
Det är bilder och filmer jag fortfarande har på näthinnan. Bilder som gör att jag aldrig kommer att glömma.
PS.
Jag har själv varit vid koncentrationslägret Sachsenhausen som ligger 3-4 mil från Berlin.
Rolf Waltersson
