ÅKE PAULSSON:
I FN-organet IDBES rapport “om mångfald och pandemier” har 22 experter från all världens regioner stått för underlaget. De har kommit fram till att det finns mellan 600 000 och 800 000 virus, som har möjlighet att infektera människor. Virussjukdomar som har sitt ursprung hos ryggradsdjur kallas zoonoser. Virus som hoppar mellan djur och människor kan, som nog de flesta blivit upplysta om, orsaka pandemier. Dagens coronavirus har hoppat till minkar, katter, hundar och nu senast rapporteras att lejon på ett Zoo har drabbats.
Man konstaterar också att den hittillsvarande strategin bland myndigheter och politiker är att vänta ut pandemierna för att sedan försöka hantera dem med vacciner och andra åtgärder. Man beräknar att det årligen uppstår cirka fem utbrott som har potentialen att bli en pandemi. Samtidigt konstaterar man att det är hundra gånger mindre kostsamt att vara förbyggande än att behandla när problemet uppstått.
Det är det industriella jordbrukets djurhållning som måste ersättas med det de kallar “biodiversity”, odlad mångfald. Stora djurbesättningar – grisar, kycklingar och ankor – där hygienen kan vara ifrågasatt, pekas särskilt ut.
Kalhyggen och stora monokulturer av jordbruksgrödor är också grogrunder för virussjukdomar som kan skapa pandemier genom att där förökas möss och andra djurslag som blir värdar för zoonoser (Infektioner överförda från eller via djur), som kan hoppa till människor. Det som förhindrar detta är mångfald – att monokulturerna bryts. Alla har vi hört hur många djur och växtslag som försvunnit från planeten.
Notera att det beräknas finnas 50 000 ätliga växtarter. fem promille av dessa används idag av människorna. Det är 15 växter som idag står för 90 procent av matens energiinnehåll. Och de tre viktigaste, vete, ris och majs står för 60 procent av alla odlade växter och de tillhör samma växtfamilj!
Att två miljarder människor saknar tillgång till toaletter hjälper inte upp situationen. Med nuvarande utbyggnadstakt kommer det ta 400 år innan alla har acceptabla sanitära system. 800 000 människor dör årligen i diarré-sjukdomar orsakade av nedsmutsat vatten.
Den enda region som särskilt pekas ut i IDBES rapport för att inneha en särskild risk för pandemier är Skandinavien. Där är kalhyggena och skapandet av tall- och granplantager, som reducerat skogens mångfald och skapat grogrunder för diverse epidemier, en riskfaktor.
SLU, Statens Lantbruks Universitet, har visat att kalhyggena minskar den biologiska mångfalden och ökar smittspridning av till exempel sorkfeber. I media ges intrycket att riskplatserna är fjärran länder – så är inte alls fallet. Riskfaktorn är det industriella jordbruket och marknadsekonomin.
Forskare från SLU, publicerade i tidskriften Science Advances, har på senaste tiden via genomgång av 5 000 studier och 42 000 jämförelser mellan odlingssystem kunnat påvisa att diversifiering av odlingar inte minskar skörden, utan tvärtom. Dessutom ökar markens bördighet. Den naturliga regleringen av skadedjur och organismer och pollineringen ökar.
Världens småbönder organiserade i La Via Campesina, med 250 miljoner medlemmar, har arbetat fram en alternativ livsmedelsstrategi som tar sin utgångspunkt i mångfald och småskalighet kallat Matsuveränitet. Matsuveränitet handlar om att maten ska vara hälsosam, att alla ska kunna definiera sina egna livsmedels- och jordbrukssystem, samt att mat är en okränkbar mänsklig rättighet. Matsuveränitet betyder helt enkelt att makten över maten finns hos producenten och konsumenten snarare än hos marknadskrafter och storföretag. På det sättet upphöjs den traditionella kunskapen – som finns hos urfolk och småbrukare – om hur man brukar jorden i samklang med naturen, vilket blir särskilt relevant om vi ser till hur den odlingsbara marken fördelas globalt.
Enligt FIAN – en internationell människorättsorganisation som arbetar med att synliggöra och bekämpa kränkningar av människors rätt till lämplig mat och försörjning– står småbrukarna för 70 procent av matproduktionen samtidigt som de bara har tillgång till 25 procent av marken, medan det industriella jordbruket kontrollerar 70 procent av marken och producerar 30 procent av maten.
Svensk jordbrukspolitik är extrem stordriftsinriktad. Småbrukarna är ett näst intill utrotat släkte. Vi har en 25-procentig försörjningsgrad och som en LRF representant i ett ögonblick av klarsyn sade: “vårt jordbruk kommer aldrig att bli stort nog för att överleva”. För några decennier sedan fanns en jordbrukspolitik som skulle ge bönderna likvärdiga levnadsvillkor som industriarbetare. Kollektiva förhandlingar fanns för prissättning och system byggdes upp för att skapa möjligheter för semester och ledigheter. Det bröts på 90-talet när LRF anammade de liberala marknadsidéerna och lantbrukare blev “fria företagare”. Nu bedöms prissamarbete som kartellbildning, och är straffbart.
Vi kan se en motsvarande trend på arbetsmarknaden när nu kollektiva lösningar drivs mot individuella lösningar. Vem vet när den som säljer sig billigast blir den som får arbete och kollektiva avtal straffbeläggs! Arbetsmarknaden är på väg mot A- och B-lag och korttidsanställningar via bemanningsföretag blir allt vanligare.
IDBES slutsats är att en övergripande omfattande förändring måste ske. Relationen mellan samhället och naturen måste balanseras upp. De globala miljöförändringarna, som orsakas av en icke hållbar konsumtion som driver fram ökad global uppvärmning, minskning av mångfalden i jordbruket och i naturen måste brytas och vändas. Mångfald motverkar utbrott av epidemier.
Det som går att göra är att omedelbart begränsa monokulturer. Förbjud kalhyggen. Omvandla tallplantager till skogar. Begränsa storleken på djurbesättningar. Begränsa storleken på odlingsytor av brödsäd, raps mm och reglera en växtföljd och inför mångfald i jordbruket.
På den liberala marknadsekonomins altare offras människor genom pandemier, naturen skövlas och planetens överlevnad utsätts för risk. Detta trots att kunskap och tekniker finns för att förhindra detta. Den föreställningsvärld som det liberala marknadstänkandet representerar ses som mera viktig än människors liv och planetens överlevnad. Det är de globala bolagen och deras lobbyister som lyckats “hjärntvätta” mänskligheten till att det som är ekonomiskt intressant för dem är en naturlag och den enda möjliga referensramen.
Kommer man om tusen år se på vår epok med samma förvåning som vi ser tidigare epokers människooffer och religiösa föreställningar?
Åke Paulsson
