Bildskapare: anonym /ai/ Pixabay.

Linus Larsson: Nyliberalismen skapar hopplöshet och kriminalitet – Del 1

Debattören Linus Larsson är till vardags lärare vid Åsa Folkhögskola. Här följer den första delen, där Linus Larsson reflekterar kring några av nyliberalismens konsekvenser. Del 2 publiceras inom kort.

*******

Ett relativt nytt samhällsproblem i Sverige är att många väljer den kriminella banan. Politikerna tävlar i forskningsfrånvända åtgärder och en initierad debatt om orsakerna bakom saknas.

Sverige har som inget annat land i världen, möjligtvis med undantag av Chile under Pinochet, bedrivit en politik styrd av nyliberal ideologi de senaste 40 åren. Nyliberal politik leder i korthet till sju saker: Ökade ekonomiska klyftor; nedskärningar i välfärden; avregleringar och osäkra arbetsförhållanden; kommersialisering av samhällssektorer; brist på kollektiva lösningar och en försvagad demokrati.

Är det också så att den nyliberala politiken medför hopplöshet och brist på framtidstro – något som visats vara en stor anledning till att välja den kriminella banan?

Ja, nyliberal politik, som skattesänkningar för de rika och avregleringar, tenderar att koncentrera rikedom hos en liten elit. Detta leder till ökade ekonomiska klyftor, vilket i sin tur skapar en känsla av hopplöshet och maktlöshet bland dem som inte gynnas av systemet. OECD har rapporterat att ojämlikhet, i länder som bedriver nyliberal politik, ofta leder till social oro och minskat förtroende för institutioner.

Nyliberalism främjar nedskärningar i offentliga tjänster som sjukvård, utbildning och arbetslöshetsförsäkring, under förevändning att effektivisera ekonomin. För dem som är beroende av dessa tjänster, särskilt de ekonomiskt utsatta, leder detta till brist på säkerhet och framtidstro.

Avregleringar på arbetsmarknaden kan leda till ökad användning av tillfälliga kontrakt, gig-jobb och osäkra anställningsvillkor. När människor inte kan lita på en stabil inkomst eller rimliga arbetsförhållanden blir det svårt att planera för framtiden, vilket skapar stress och hopplöshet.

När utbildning, hälsovård och bostäder blir marknadsstyrda produkter istället för samhälleliga rättigheter, ökar kostnaderna och tillgängligheten minskar för många. Detta kan göra det svårt för människor att uppnå ett stabilt liv, vilket kan skapa en känsla av att vara utestängd från samhället, vilket leder till hopplöshet.

Nyliberalismen betonar individuell frihet och ansvar, vilket ofta underminerar kollektiva lösningar på samhällsproblem. Exempelvis får individer ofta bära skulden för sin arbetslöshet eller fattigdom, trots att dessa problem ofta har strukturella orsaker. Denna individualisering kan leda till att människor känner sig isolerade och maktlösa.

Privatiseringar och maktförskjutning till företag och marknader kan minska det demokratiska inflytandet över viktiga beslut. När medborgarna känner att deras röster inte spelar någon roll förlorar de tillit till politiska processer, vilket leder till apati och hopplöshet.

Vi kan se tydliga exempel från verkligheten, som startade i Reagans USA och Thatchers Storbritannien: I USA har nyliberala reformer som avregleringar och skattesänkningar bidragit till en försvagad medelklass och ökande hemlöshet. I Storbritannien har nedskärningar i välfärden och privatiseringar under nyliberala regeringar bidragit till en bostadskris och ökande ojämlikhet.

Friheten att välja ger dig skyldigheten att finna dig i resultatet”, stod det på SAF:s kampanjaffischer och just där har vi problemet! Känslan av skenbar valfrihet är orsaken till hopplösheten och valfriheten har sålts in till oss av politiker och lobbyister i snart 50 år. Så länge vi skapar hopplöshet i vårt samhälle genom att fortsätta bedriva nyliberal politik, kommer vi aldrig kunna bromsa rekryteringen till kriminaliteten!

Linus Larsson

You May Also Like