Sammandrag av ett kapitel i William Blums bok
Rogue State: a Guide to the Worlds Only Superpower.
Översättning: Eva Björklund
********
National Endowment for Democracy (NED) bildades i början av 80-talet av Reagan-regimen, i efterdyningarna av 70-talets alla avslöjanden av CIAs missdåd. CIAs namn blev ordentligt draget i smutsen och orsakade makthavarna många pinsamma stunder. Något måste göras. Dock inte för att upphöra med den smutsiga hanteringen, utan föra över delar av den till en ny organisation med ett trevligt namn – Nationella Demokratifonden. Tanken var att NED öppet skulle kunna göra det som CIA hade gjort i hemlighet under årtionden.
Sålunda grundades NED 1983 för att “stödja demokratiska institutioner runt om i världen genom privata, icke regeringsanknutna ansträngningar”. Lägg märke till “icke regeringsanknutna” – det är viktig del av framtoningen, av myten. I verkligheten kommer vartenda öre från federala anslag, och det framgår tydligt av NEDs årliga ekonomiska redovisning. NED brukar vilja kalla sig NGO (Non Governmental Organization), dvs “icke regeringsanknuten” (enskild organisation, frivilligorganisation, folkrörelse på svenska, ö.a.). Det ger ett större sken av trovärdighet utomlands än ett officiellt USA-organ. Men NGO är fel kategori, NED är avgjort GO.
Allen Weinstein som medverkade till den lagtext som etablerade NED var alldeles uppriktig när han sade 1991: “En stor del av det vi gör idag gjordes tidigare i hemlighet av CIA.” Sambandet framgår också av att NED tvättar pengar åt CIA.
Fonden ger huvudsakligen bidrag till fyra mottagare: International Republican Institute; National Democratic Institute for International Affairs, American Center for International Labor Solidarity, en filial till AFL-CIO; och Center for International Private Enterprise, en filial till USAs Chamber of Commerce. Dessa skickar sedan pengar vidare till andra organisationer i USA och världen, som i sin tur ofta fördelar pengarna på ännu fler organisationer.
NED ingriper i andra länders politik genom att tillhandahålla pengar, tekniskt kunnande, skolning, utbildningsmaterial, datorer, faxar, kopieringsapparater, bilar osv till utvalda politiska grupper, enskilda organisationer, fackföreningar, dissidentrörelser, studentgrupper, bokförlag, tidningar, massmedia osv. NEDs grundbudskap är att vanligt folk och medborgare tjänar på ett system med fri företagsamhet, klassamarbete, minimal offentlig sektor och avståndstagande från socialism i alla dess skepnader. Det sätter likhetstecken mellan ”fri marknadsekonomi” och ”demokrati, reformer och tillväxt”. Och framhåller särskilt fördelarna med utländska investeringar.
Exempelvis bidrog NED 1994 – 1996 med 2,5 miljoner dollar till “American Institute for Free Labor Development”, en organisation som CIA använde under årtionden för att undergräva progressiva fackföreningar. AIFLDs insatser i tredje världen bestod till stor del av utbildning i enlighet med NEDs grundfilosofi, enligt ovan. I en av AIFLDs projektbeskrivningar angavs som målsättning att “stärka samarbete mellan fack och arbetsledning”. Förhållandet mellan NED och AIFLD avspeglar väl Fondens CIA-rötter.
NED har finansierat fackliga rörelser på mitt- och högerkanten för att stärka dem i kampen mot mer militanta arbetsklassorganisationer i Frankrike, Portugal och Spanien, bland många andra länder. Under tiden 1983-84 gav NED t ex ekonomiska bidrag till en “fackföreningsliknande lärarorganisation” för att motverka en ”vänsterinriktad” dito. NED finansierade då en seminarieserie, affischer, böcker och broschyrer med titlar som “Omstörtande revolutionsteologi”, “Neutralitet eller frihet” etc.
NED beskriver ett av sina projekt 1997-98 såhär: “Att identifiera hinder för den privata sektorns utveckling på lokal och federal nivå i Jugoslavien och driva fram lagändringar … och utveckla strategier för den privata sektorns expansion.”
Motståndare till Jugoslaviens dåvarande president Milosevic fick pengar från NED under många år (uppgifter från NEDs årsberättelser).
Sammanfattningsvis stämmer NEDs program helt med målen för den nya världsordningens ekonomiska globalisering, precis som programmen under alla år hållit sig på samma våglängd som USAs utrikespolitik.
NED manipulerade framgångsrikt valen i Nicaragua 1990 och Mongoliet 1996, bidrog till att störta demokratiskt valda regeringar i Bulgarien 1990 och Albanien 1991 och 1992, och bistod flitigt högergrupperingar i Haiti som gick emot förre president Aristide i slutet av 90-talet. NED har likaledes med tyngd påverkat valprocesser i många andra länder.
NED vill att världen ska tro att den bara lär ut väljardemokratins ABC till folk som inte vet hur man gör, men i alla länder som nämns ovan hade redan fria och hederliga val ägt rum. Problemet för NED var att valen hade vunnits av partier som inte står på NED favoritlista.
Fonden vidhåller att den engagerar sig i “oppositionsbyggande” och “främjande av pluralism”.
“Vi stöder folk som annars inte skulle ha någon röst i sitt politiska system”, sade Louisa Coan, projektansvarig på NED. Men NED gör inget för att främja vänsteropposition i Mexiko, El Salvador, Guatemala, Nicaragua eller Östeuropa – eller för den delen i USA –fastän dessa grupper saknar resurser och har svårt att göra sig hörda. Kubanska dissidenter och media får dock massor med pengar.
NED spelade en viktig roll i Iran-Contra-affären på 80-talet genom att finansiera avgörande delar av Oliver North´s skumma nätverk “Demokratiprojektet”, som privatiserade USA utrikespolitik, bedrev krig, handlade med vapen och knark, och deltog i andra likaledes förtjusande verksamheter. Vid ett tillfäller 1987 sade ett språkrör för Vita Huset att NED “drev Demokratiprojektet”. Det var en överdrift: Det hade varit riktigare att säga att NED var dess offentliga ansikte, medan North drev den hemliga delen. Hur som helst så orsakade uttalandet mindre uppmärksamhet än om det – som tidigare – hade avslöjats att det var CIA som låg bakom detta skrupelfria projekt.
NED byggde också upp en omfattande kampanj för att bekämpa vänsterupproret på Filippinerna i mitten av 80-talet genom att finansiera en lång rad privata organisationer, fackföreningar och massmedia. Det var en kopia av en typisk CIA-operation från tiden innan NED.
Som exempel donerade Fonden ett par år 250.000 dollar till Kubansk-Amerikanska Stiftelsen, en ultrafanatisk anti-Castrogrupp i Miami. Den stiftelsen finansierade i sin tur Luis Posada Carriles, en av moderna tiders mest produktiva och hänsynslösa terrorister, som deltagit i sprängningen 1976 av ett kubanska plan, och 73 passagerares död. 1997 var han inblandad i en rad sprängattentat riktade mot hotell i Havanna.
Liksom CIA tidigare säger sig NED “stödja demokrati”.
*********
Översättning: Eva Björklund
Not. I mångt och mycket har NED stått modell för den statliga finansiering av svenska politiska partiers ”stöd till demokrati” i andra och tredje världen som instiftades i mitten på 90-talet. NED har också samarbetskontakter med IDEA, det internationella demokratiinstitut som också finansieras genom den svenska biståndsbudgeten.
