Arrogans, inkompetens och total frånvaro av empati. Det är tre saker som utmärker SÄPO enligt mitt sätt att se på saken.
Uppenbarligen tog den så kallade toppdiplomaten sitt eget liv i sitt hem, efter allt vad han hade blivit tvungen att genomlida under de senaste dygnen.
Först bli väckt mitt i natten av att lägenhetsdörren slås in, varefter ett gäng beväpnade och maskerade män tränger in i lägenheten, skrikande till honom på engelska. Han trycks ner på golvet och handfängslas. När han släpas ut ur sitt hem ber han att få ta med sina glasögon. Svaret blir då att han ska hålla käften. Detta enligt vad diplomatens berättat för sin advokat.
Han kastas in i bil och det är först då, under färden, som han får veta att marodörerna inte är utländska rånare, vilket han fram till dess trott, utan poliser.
Vid det brutala gripandet fick diplomaten skador på olika delar av kroppen. Skadorna ska enligt advokaten ha dokumenterats i samband med att diplomaten efter det att han släppts gjorde en polisanmälan mot marodörerna.
Diplomaten anhölls på den lägsta misstankegraden. Det betyder att att man gjort bedömningen att sannolikheten för att han kunde vara helt oskyldig till det han misstänktes för bedömdes vara betydande.
Och vad misstänktes han för att möjligen ha kunnat gjort? Rubriceringen var “spioneri”, och brottet skulle ha begåtts under dagarna mellan 1 maj och 11 maj. Uppgifter har läckt om att det skulle ha haft något att göra med debaclet som ledde till den tilltänkte nationelle säkerhetsrådgivaren Tobias Thybergs plötsliga avhopp.
Gripandets våldsamhet har försvarats med att det handlade om misstankar om “ett väldigt grovt brott”, och att det gällde att se till att den misstänkte inte skulle få tillfälle att undanröja bevisning.
Detta är uppenbart skitsnack. Det naturliga, civiliserade och mest kostnadseffektiva sättet hade förstås varit att lugnt och stilla – i samband med att den misstänkte gått ut från sin bostad – glida upp intill honom, presentera sig och be honom följa med.
Men våldsamheten hade tydligen ett egenvärde i SÄPO:s ögon. Betecknande är också att SÄPO innan diplomaten tagit livet av sig gick ut och påstod att gripandet “gått lugnt till”. Den inom SÄPO som var ansvarig för den “informationen” till medierna och allmänheten borde naturligtvis sparkas omedelbart. Men så kommer inte att ske. Att ljuga fräckt är en av SÄPO:s bästa grenar, och det händer aldrig att ljugandet får några konsekvenser. Skrämmande exempel fanns till exempel i samband med utredningen av mordet på Olof Palme.
Att misstankarna om “spioneri” inte ledde fram till häktning berodde förstås på att bevisningen var för svag, vilket i sin tur helt enkelt betyder att sannolikheten för att diplomaten inte begått det “grova brottet” är stor. Själv nekade diplomaten till att han begått någon brottslig handling, och enligt uppgifter till medierna är meningen på hans arbetsplats UD att han inte gjort något fel överhuvudtaget.
Jag är nog inte ensam om att idag låta mina tankar gå till den misshandlade och nu avlidne diplomatens anhöriga och till alla som nu på hans arbetsplats drabbats av bestörtning och sorg.
Kjelle i Skogsängen
