De svenska riksdagspartierna har beslutat om de största krigsrustningarna i Sveriges historia. För högern och den fascistoida krafterna i tidölaget innebär det ju inga ideologiska problem. För många medlemmar i Vänsterpartiet, Miljöpartiet – och även inom socialdemokratin – är det annorlunda. Vänsterpartiet föddes i kampen mot militarismen under det första världskriget. Miljöpartiet har varit för nedrustningar och internationellt samarbete. Och även inom socialdemokratin har det funnits en tradition av kamp för freden. Vi minns Palmetidens paroller om Östersjön som kärnvapenfri zon med mera. Nedrustning har varit ett honnörsord.
Men nu sluter även dessa partiers riksdagsledamöter upp. Det handlar naturligtvis om ett stort svek. En räddningsplanka för politiker på vänsterkanten har då blivit att presentera rustningarna som någon sorts handling riktad mot USA:s regim och för “europeisk styrka”.
Men så är det naturligtvis inte. När de europeiska regeringarna nu beslutar om dessa gigantiska rustningar gör dom exakt det som Trumpregeringen vill. USA har krävt mer än en fördubbling av Europas krigsbudgetar och nu får man det.
Idag kan vi höra att representanter för oligark-regeringen i Washington öser förakt över Europa. Men USA har inte gett upp Europa. Ett till tänderna rustat Europa är precis vad Trump vill se. Ett Europa som kan vara en allierad i konfrontationen med Kina och andra länder som inte inordnar sej under USA:s dominans. Och då ett Europa som bär en mycket större del av kostnaden.
Detta perspektiv förstår också de europeiska ledarna. Och de erkänner mellan raderna att det är det de vill. När Ulf Kristersson får frågan om varför han inte öppet kan kritisera Trumpregeringens provokativa handlingar och utspel så säger han att han är mån om att den “transatlantiska länken” (bandet mellan USA och Västeuropa) inte brister.
Samma sak med Danmarks Mette Fredriksen. Hon är naturligtvis tvungen att beteckna Trumps krav på att ta över Grönland som oacceptabla. Men samtidigt bedyrar hon att hon ser USA som en vän och allierad. Detta i en situation då Trump till och med vägrar att utesluta militära medel för att kunna komma i besittning av Grönland!
Den brittiske premiärministern Keir Starmer har också hintat att det ligger något i Trumps kritik mot Europa, européerna har inte rustat som man borde ha gjort, är Starmers budskap.
Så kryper han och den brittiska regeringen för Trumps fascistoida maffiaregering, samtidigt som Trumps högra hand Elon Musk öppet backar upp högerextrema organisationer i England och till och med på sociala medier ställt den skamlösa retoriska frågan: “Borde vi hjälpa engelsmännen att bli av med Labourregeringen?”
Den spontana reaktionen inför detta är ju: Hur feg kan man bli?! Men det handlar inte bara om feghet, som visserligen är en ingrediens i soppan. Det handlar framförallt om den europeiska borgerlighetens strategiska mål att bevara banden till USA-imperialismen. Man känner till Trumps ombytlighet och opportunistiska grundkaraktär. Ser Trump att Europa snabbt tar på sej dom rustningskostnader som han vill se så kan föraktet på en torsdagseftermiddag förbytas i vänskapsdeklarationer von oben. Vi minns hur Trump i FN hotade Nordkorea med total utplåning för att några månader senare vandra hand i hand med Kim Jong-Un. Trump har ingen moral och ingen annan ideologi än affärsmannens jakt på pengar och den psykopatiska narcissistens önskan om att bli beundrad och fruktad. Den regim som nu styr USA strävar efter att upprätta ett direkt styre utövat av kapitalistklassen, med fascistiska förtecken.
Rustningarna motiveras naturligtvis med hotet från Putins Ryssland. Ryssland är förvisso ett av de imperialistiska länderna i världen. Men man är verkligen inte det enda. När riksdagspartiernas ledare uttalar sej får man ibland intrycket av att världen består av en aggressiv makt (Ryssland, ofta också Kina) och på andra sidan en allians (USA och Europa) som enbart vill försvara sej.
Men det hela blir absurt. Man påstår att Ryssland efter Ukrainakriget planerar att anfalla andra europeiska länder. Gotland sägs också vara i fara. Givet de militära styrkeförhållandet en osannolik prognos. Vi vet naturligtvis inte vad som rör sej i Putins och andra ryska makthavares huvuden. Men när det gäller den makt (USA) som de europeiska regeringarna med alla medel vill behålla banden med vet vi mer. USA kräver att Kanada upphör som självständig nation och inkorporeras i USA. Vi vet att man vill ta kontrollen över Panama. Vi vet att man kräver att få annektera Grönland.Vi ser hur USA bistår Israel med folkmordet på och den etniska fördrivningen av palestinierna. Vi ser hur man bombar Jemen och utför utomrättsliga avrättningar. Detta eftersom Jemeniterna kräver att humanitärt bistånd släpps in i Gaza. Vi ser hur institutioner och lagar förändras eller avskaffas när Trump/Musk/Vance anser att de står i vägen för kapitalistklassens direkta styre och extremhögerns ideal. Den US-amerikanska regeringen stöder dessutom i en rad europeiska länder de extrema högerpartierna.
Det är denna makt som man är beredd att förnedra sej inför med målsättningen att rädda ”den transatlantiska länken”.
Men det handlar inte bara om feghet, det handlar om den europeiska imperialismens strävan att kunna stödja sej på USA-imperialismen i den huggsexa som de imperialistiska blocken nu rustar sej för.
Nu krävs en socialistisk vänster som säger nej till krigsrustningarna och militaristiska blockbildningar, och som kräver att DCA-avtalet med USA sägs upp och att Sverige lämnar NATO.
Kampen mot militarismen kräver nu att en internationell fredsrörelse byggs underifrån, som en militant, solidarisk och målmedveten folkrörelse! Och det finns ingen tid att förlora!
