Planeringen för en svensk atombomb inleddes 1945 strax efter Nyheterna om bombningarna av Hiroshima och Nagasaki, Planerna har bemötts med kritik redan på 50-talet och besvarades både med nekande, men också med skenbara beslut som innehöll tal om att man ville behålla handlingsfrihet i frågan, Att denna handlingsfrihet innebar oförändrad planering för en svensk atombomb dolde man. En sammanställning av planeringen redovisas efter den inledande texten om ”Kampanjen mot Atomvapen”
Min storebror var starkt engagerad i Svenska Freds och skiljedomsföreningen i början av 60-talet, När sedan föreningen tog upp Kampanjen mot Atomvapen var han även där starkt engagerad, bland annat i Pingstmarschen 1963. Det märke som användes mot Atomvapen var det som idag används som ett allmänt fredsmärke och bygger på flaggsignalen N och D vilket står för Nuclear Disarmament. Jag förstod inte då att det fanns planer på ett Svenskt atomvapen 1963. Idag driver vissa tesen att Sverige övergav planerna redan på 50-talet, vissa till och med aldrig fanns allvarliga planer på ett Svenskt atomvapen. Jag inleder med två sånger som användes bland annat vid Pingstmarschen. Den första är den en översättning av ”We shall overcome” som orsakade en rabalder, se efterkommande förklaring.
Under en debatt om rasism och främlingsfientlighet i Rinkeby den 5 februari 1992, i den så kallade Lasermannens spår, försökte Friggebo lugna stämningarna genom att föreslå att hela salen skulle sjunga ”We shall overcome”… Med visans bakgrund i Antiraskampen i USA på femtio och 60-talet var förslag inte så dumt, men problemet var att Friggebo tog för givet att de visste bakgrunden medans åhörarna inte kände till bakgrunden,
VI SKA ÖVERVINNA
Vi ska övervinna,
Vi ska övervinna,
Vi ska övervinna
en dag.
Å, djupt i mitt hjärta
känner jag:
Vi ska övervinna en dag.
Vi vandrar hand i hand…
Hela jorden kring…
Ljuset strålar fram…
Alla ska bli fria…
Fred i hela världen…
Vi bygger en ny värld… (i dag!)
Vi är inte rädda… (i dag!)
Vi ska övervinna…
Den andra visan är baserad på ”We´ll all go together”. Jag är osäker om denna text är exakt som versionen från Pingstmarschen men huvuddragen är som jag minns det.
VI KREMERAS…..
Vi gå alla bort tillsammans när vi dör
ingen människa vår bortgång ledsen gör
vilken tröst är inte detta
kan det inte sorgen lätta
vi gå alla bort tillsammans när vi dör.
Vi blir kolade tillsammans när vi dör
såväl stora män som vi i denna kör
vi kremeras av strateger
som tror det kallas seger
vi gå alla bort tillsammans när vi dör.
Vi gå alla bort tillsammans när vi dör
i ett svampmoln som allt jordiskt liv förstör
livförsäkringar med mera
hinner ingen utkvittera
Trygg och Folksam blir förmögna när dom dör.
Vi steks allihop tillsammans när vi steks
lagom brynt pommes frites vi blir när krig det leks
vätebomberna förvandlar
våra hem till brända mandlar
vi steks allihop tillsammans när vi steks.
Vi blir bakade tillsammans när det sker
nå’n att hålla likvakan det finns ej mer
inte ens en seg smålänning
överlever ju förbränning
tre miljarder offer vätebomben ger.
Vi bränns allihop tillsammans när vi bränns
nu behövs ej mer den vilt omstridda gräns
efter sista stormaktsgrälet
Sankte Per han tar befälet
jorden den förstörs när stora bomben tänds.
Vi gå alla bort tillsammans när vi dör
varje människa från Peking till Skanör
när vår luft blir radiumhaltig
hälsan vår blir genast skraltig
vi gå alla bort tillsammans när vi dö
Svenska kärnvapenprogrammet
Det svenska kärnvapenprogrammet syftade till utvecklingen av Kärnvapen och bedrevs i Sverige mellan 1945 och 1972. Jag redovisar viktiga beslut och relativt säkra rykten kring detta
I augusti 1945, bara några dagar efter Hiroshima-bomben blev känd, begärde Öb Helge Ljung att det nybildade FOA skulle utreda vad som var känt om dessa nya vapen.
Från första början tycks inställningen ha varit att Sverige behövde lära sig mer om de nya vapnen, både för att deras existens nu var given, och i syfte att undersöka hur man själv skulle kunna skaffa dessa vapen.
Den egentliga starten för kärnvapenprogrammet inträffade 1948. FOA:s styrelse beslöt i februari att inrikta verksamheten på skydd mot verkan av kärnvapen. men enbart några dagar efter det beslutet gav försvarsstabschefen FOA i uppdrag att utreda möjligheterna för svensk anskaffning av kärnvapen.
1957 tog Krigsmakten och ÖB i rapporten ÖB-57 offentligt ställning för anskaffning av svenska taktiska kärnvapen. Samma år tog FOA på ÖB:s uppdrag fram en detaljerad studie av vad som krävdes för att ta fram svenska plutoniumbaserade kärnladdningar, inklusive tidsplaner och kostnader. Detta var en specifikation av allt det som behövde göras helt utanför det civila kärnenergiprogrammet för att få fram kärnvapen. Mycket var relaterat till studier av plutoniumet och dess egenskaper, som krävde mycket komplicerade och högt skyddade anläggningar på grund av ämnets farlighet. Det offentliga ställningstagandet från ÖB Swedlund under 1957 ledde till att kärnvapenfrågan kom att bli en del av den offentliga politiska debatten i Sverige. Inledningsvis var borgerliga politiker och press i huvudsak positiva medan socialdemokraterna i stort var splittrade. Till följd av detta försökte regeringen under 1958 åter undvika att ta uttrycklig ställning trots att man lade fram en försvarsproposition baserad på ÖB:s underlag av år 1957 och den ökade spänningen i världen. Lösningen blev att inte direkt finansiera utvecklingen av svenska kärnvapen, men att ge en ökad finansiering till skyddsforskning kring kärnvapen, och att ge detta begrepp en mycket vid tolkning, dvs OK att fortsätta arbeta med planer för ett svenskt kärnvapen
I den socialdemokratiska arbetsgruppen, som hade tillsatts 1958 för att söka efter en kompromiss i kärnvapenfrågan inom partiet, hade Olof Palme som sekreterare och lade 12 november 1959 fram sin rapport. Kärnan i rapporten var att förorda att Sverige skulle välja en handlingsfrihetslinje – att inte binda sig i någon riktning i frågan om anskaffning av kärnvapen. Som en eftergift till kärnvapenmotståndarna förordades därmed ett uppskov på obestämd tid med ställningstagande kring kärnvapenanskaffning. Handlingsfriheten skulle samtidigt upprätthållas genom att man fortsatte kärnvapenforskningen, och man poängterade för kärnvapenanhängarna att detta inte skulle innebära någon egentlig försening, eftersom det civila kärnteknikprogrammet löpte parallellt med det militära flera år framåt men man förordade ”utvidgad skyddsforskning”. Detta innebar att det 1958 skisserade S-programmet kunde fortsättas, och i praktiken komma ännu närmare.
Således hade man försökt undvika alltför allvarlig splittring inom partiet genom att skjuta på avgörandet i några år, snarare än skapa en kompromiss som innebar ett långsiktigt hållbart ställningstagande. Detta innebar att ett i det närmaste fullständigt kärnvapenprogram fick drivas under rubriceringen skyddsforskning och handlingsfrihet,
Kampanjen mot atomvapen startade 1961 med Svenska Freds och skiljedomsföreningen som en starkt drivande part med ordförande Per Anders Fogelström i spetsen.
Att Sverige i praktiken fortsatte ett par år till med planerna på eget kärnvapen styrks av under projekteringen av Viggen projekterades en starkare version för att kunna bära atombomber
Slutligen ratifierar Sverige icke-spridningsavtalet 1968. Trots det fortsatte planeringen ett par år till med motiveringen att avsluta de pågående planeringarna. Vissa obestyrkta rykten finns om att detta arbete passerade gränsen för bara avslutande projekt. 1972 avslutas till slut arbetet med svensk kärnvapen.
Finns väl anledning att påminna om detta under nutidens vurmande för Nato.
Militäralliansen Nato, som förfogar över USA:s och Storbritanniens kärnvapen, upprätthåller ett kärnvapenparaply för alla dess nitton medlemsstater. USA har inom detta Nato-arrangemang ungefär 200 kärnvapen utplacerade i Belgien, Tyskland, Grekland, Holland, Italien och Turkiet. När alliansen nu utvidgas kommer ytterligare stater att indirekt ha en krigsmakt knutet till kärnvapenavskräckning.
De tre bilderna är Bror Hjorts litografi som togs fram i 100 numrerade bilder. En affisch inför Pingstmarschen och ett fotografi från marschen
Rolf Nordin
