Surströmmingspremiären är alltid tredje torsdagen i augusti. I år infaller den idag, 17 augusti.
Varje år sätter vi i oss 700 ton av denna delikatess som många tycker smakar, men framför allt luktar, illa.
Jäsning av strömming, och andra livsmedel, är en mycket gammal konserveringsmetod som har funnits i årtusenden. (se lästips Wikipedia)
Surströmmingen tillverkas ju av strömming, vilket hörs på namnet. Strömming är, något förenklat, Östersjöns variant av sill, som ju fiskas längs västkusten och längre ut i Atlanten.
Man brukar säga att sillen “byter namn” till strömming ungefär vid Kalmar, så man kan säga att gränsen går ungefär vid Ölandsbron.
Under senare år har det blivit allt svårare att få tag på surströmming. Det beror i sin tur att det blivit allt svårare för tillverkarna av surströmming, som huvudsakligen är små familjeföretag, att få tag på den strömming som huvudsakligen fiskas småskaligt och kustnära uppe vid Höga kusten och längs hela Norrlandskusten.
Det beror i sin tur på att det över huvud tagit blivit ont om strömming i hela Östersjön. Till stor del beror det på industrifisket, de stora trålare, som “dammsuger” Östersjön på strömming.
Men det är inte bara strömmingen som håller på att ta slut i Östersjön. Även bestånden av torsk, och andra fiskar, minskar kraftigt.
Lite absurt kan tyckas att den strömming som industrifisket tar upp huvudsakligen används till djurfoder och fiskmjöl.
Fiskmjöl som i sin tur används som foder vid de stora laxodlingarna, bland annat i Norge. I stället för att använda strömmingen som matfisk, mals den ner till foder för att odla lax. En onödig “omväg” kan man tycka:
“Fiskodling och speciellt laxodling över hela världen blir allt mer uppmärksammad. Denna mångmiljardindustri har en tråkig baksida och allt fler engagerar sig för att belysa odlingens negativa konsekvenser globalt.
Det mest uppmärksammade problemet just nu globalt är odlingens negativa effekter på närmiljön, övergödning, spridande av parasiter och stora problem med rymlingar som sprider sjukdom och genetisk uppblandning i vilda laxbeståndet och det s.k. foderfisket där arter som låter sig fångas (“låter sig fångas”, en konstig formulering, min anmärkning) i stora mängder, t.ex. vår egen redan hårt fiskade sill och strömming, blir foder åt bland annat odlad lax”,
—skriver FishEco (se lästips)
Jag läser att i Finland är det bara 15 procent av den fångade strömmingen som används som matfisk. Resten går till djurfoder eller fiskmjöl.
Detta kallades “hål i huvet” av en surströmmingsälskare som intervjuades i radion.
Nu är det inte bara överfisket som hotar strömmingen, torsken och det övriga livet i Östersjön. Miljötillståndet är fortfarande dåligt i Östersjön. Dels på grund av “gamla synder” med utsläpp av dioxiner och PCB och andra gifter.
Men också på grund av övergödning som hela tiden fylls på, inte minst från jordbruket:
“Östersjön är ett av världens mest förorenade havsområden. Mycket beror på dess utsatta läge. Omringat av tätt befolkade landområden och med bara smala sund som förbindelse till världshaven blir alla utsläpp kvar länge. Kombinera detta med en vattenmassa som aldrig blandas om ordentligt och ett bräckt vatten (blandning av salt och sött vatten, min anmärkning) där alla arter redan lever på gränsen av vad de tål. Resultatet blir ett hav som borde behandlas med större försiktighet”,
—skriver Havet.nu (se lästips)
För att komplicera bilden har vi detta med att bestånd av säl har ökat i Östersjön de senaste åren En del, till exempel SLU (Sveriges lantbruksuniversitet). menar att beståndet måste minskas därför att sälen äter mycket strömming och annan fisk och därmed utgör ett hot mot det kustnära fisket. Att det är sälens fel att det är ont om surströmming.
Men Naturskyddsföreningen skriver under rubriken “Gott om säl, men sannolikt långt från historiska nivåer”:
“Till mångas människors stora glädje är det idag lätt att få syn på säl. Annat var det under 1970-talet när hård jakt och miljögifter som PCB och DDT minskat Östersjöns sälpopulationer till historiskt låga nivåer. Därför är sälen, tillsammans med havsörnen, den kanske starkaste symbolen för att vår samhälle kan hejda en miljökatastrof.” (se lästips)
Om nu striden gäller – surströmmingen eller sälen – så väljer i alla fall jag sälen
Någon enstaka gång har jag varit på surströmmingsfest. Trevligt, smakar rätt okej, men luktar skit. Däremot brukar jag köpa djupfryst lax, som förmodligen är odlad.
Dags att kolla upp det lite mer noga. Jag vill ju inte vara en del av det som dessa laxodlingar ställer till med.
Lästips:
- Surströmming – Wikipedia
- Fortfarande brist på surströmming – men lite bättre i år – P4 Västernorrland – Sveriges Radio, 12 juli 2023
- Strömmingen är vår viktigaste fiskart – ostersjon.fi
- Så räddar vi Östersjön – Greenpeace Sweden, juni 7, 2006 (artikeln är några år gammal men har nog sin giltighet fortfarande)
- Miljötillståndet i Egentliga Östersjön – havet.nu
- Så mår Östersjön – Planering, förvaltning och samverkan – Havs- och vattenmyndigheten
- FAQ om industrifisket i Östersjön – BalticWaters
- Säl – en utsatt överlevare – Naturskyddsföreningen, 10 juni 2021
- Varning för vidriga bilder från laxodling – FishEco, 17 augusti 2012
Rolf Waltersson
