Det talas vitt och brett om det fria ordet, att vi måste värna det fria ordet. Och så är det naturligtvis.
Men samtidigt måste man fråga sig, hur fritt är egentligen det fria ordet. Har alla människor lika möjligheter att göra sin röst hörd? Formellt sett – ja. Men i praktiken – nej.
De som har pengar, makt, inflytande och rätta “positioner” har betydligt större möjlighet att komma till tals. Titta bara på dessa debattprogram, Opinion live och vad de nu heter. Alltid samma debattörer, en liten inre krets på kanske runt 10 personer, som deltar oavsett ämne. Samma debattörer från samma “tankesmedjor”, och samma ledarskribenter från samma dagstidningar. Nästan som vore det inavel bland debattörer. Alltid under uppjagat tempo står de där och pratar i munnen på varandra. Ytterst sällan har jag blivit klokare efter programmen, bara tröttare.
De som äger tidningar har större möjlighet att få sin röst hörd jämfört med de som inte äger någon tidning.
De som äger media, till exempel tidningar, radio- och TV-kanaler kan styra över vad som ska skrivas och sägas. Likaså kan de styra över vad som INTE ska skrivas och sägas, vad som ska tystas ner.
För att avleda uppmärksamheten från viktiga samhällsfrågor överöses vi med en massa pseudonyheter och kändisskvaller som tar så stor plats att vi till slut kanske inbillar oss att det som basuneras ut i feta och braskande rubriker är något viktigt som angår oss.
Likaså har det blivit regel att nyheter ska “snuttifieras”. Med korta och snabba nyhetsinslag hinns det på sin höjd med att ytligt referera VAD som hänt. Men aldrig tid till förklaring eller analys till de bakomliggande orsakerna VARFÖR det hände.
Som den 7 oktober, då jag hörde moderatledaren Ulf Kristersson i Agenda på SVT: “Vi måste förbereda oss för den lågkonjunktur som kommer att komma inom de närmaste åren”.
Nu är det ju inte bara Kristersson som pratar om kommande lågkonjunktur. Man hör ofta i olika sammanhang, politiska debatter och annat, att “snart vänder det”.
“Först så går det upp, sen går det ner, sen går det upp. Sen så går det ner, så går det upp så går det ner…” Jag tror det var Tage Danielsson som sjöng det i Hylands hörna för många år sedan.
Men vem har någonsin hört någon “förståsigpåare” förklara VARFÖR vi har dessa krisartade berg- och dalbanor i ekonomin?
Kan det vara naturlagar som styr det hela? Kan det ha att göra med månens dragningskraft? Eller kan det finnas ett samband mellan olika stjärnbildernas inbördes positioner i förhållande till jordaxelns lutning?
Skämt åsido – kan det vara så att de som styr och ställer, de som har makten över vad som skall och får sägas, vill hålla oss kvar i villfarelsen att det är någon “oskriven lag” som påverkar de ekonomiska svängningarna? Att det finns en “oskriven lag” som avgör vilka som får ha jobbet kvar och vilka som får sparken?
Karl Marx var ju inne på att det är inneboende motsättningar inom det kapitalistiska systemet som är orsaken till dessa återkommande kriser. Varje enskild kapitalist vill hålla nere de anställdas löner för att öka den egna vinsten. Men för att hela systemet ska fungera måste det finnas tillräckligt med “köpkraft” som kan efterfråga alla de varor och tjänster som produceras.
Är folk för fattiga och har för liten “köpkraft” kan de inte köpa allt det som produceras. Då blir det obalans mellan produktion och konsumtion.
Kapitalismen som ekonomiskt system har alltså behov av att folk tjänar så pass mycket att de kan konsumera allt det som produceras. Och ska de var effektivt måste det dessutom vara de allra fattigaste som ska ha mera. Är man så rik att man redan har tre flotta bilar på garageuppfarten till lyxvillan, är sannolikheten mindre att man “behöver” en fjärde bil.
När får vi se artiklar i den “fria pressen” som reder ut dessa frågeställningar? När får vi seriösa debatter om orsaken till de ekonomiska kriserna som kommer och går med jämna mellanrum?
Eller kan det trots allt ha med månens dragningskraft att göra. Vem vet – kanske det är därför vargarna ylar mot fullmånen? Att de fyrbenta vargarna vet något som de tvåbenta hyenorna inte vet.
Rolf Waltersson