Som liten bodde vi i hamnstaden Oxelösund. Jag har minnen därifrån från slutet av 1940-talet.
Bland annat minne av doften från trätjära.
Oxelösund var på den tiden en liten stad med cirka 5000 invånare. Bilar var inte så vanligt. Däremot hade nästan alla båt.
Även mina föräldrar hade båt. En träbåt av kostertyp. En koster är spetsig även i aktern. Den hade inombordsmotor. Aktersnurror fanns väl knappast på den tiden.
Det var före plastbåtarnas tid. Alla båtar var av trä. Så när det blev vår och båtarna skulle göras i ordning för säsongen har jag fortfarande minnet av tjära kvar. Fernissa och tjära – framför allt tjära.
Det blev många timmar och dagar när vårsolen började värma och alla träffades vid båtslipen för att göra i ordning sina båtar inför säsongen. Det skulle skrapas, slipas, målas, lackas och tjäras.
Vi bodde bara några hundra meter från båtslipen, så alla vi ungar kunde springa dit när vi hade lust.
Än idag har jag kvar dessa starka minnen av doften av trätjära.
Ett annat doftminne som förföljer mig lika starkt är doften av såpa. På den tiden fanns inte denna uppsjö av rengöringsmedel, kemiska rengöringsmedel, som vi har idag.
Det var huvudsakligen såpa som användes, bland annat då lägenheten skulle vårstädas.
Ut med alla trasmattor som piskades eller skakades. Därefter skulle mattorna skuras med skurborste eller panelborste och såpa. Jag tror skurborsten hade lite styvare borst.
Min mamma är bonddotter och född på en gård som ligger utanför Nyköping. Som liten var vi ofta där eftersom gården var kvar i familjens ägo och drevs av äldsta sonen i familjen. Så var det då – äldsta sonen övertog gården.
Även där var det stor vårstädning i både boningshus och det som kallades drängstugan där ett par av de yngre sönerna fortfarande bodde kvar och hjälpte till med gårdens alla sysslor.
Alla trasmattor skulle ut och skrubbas rena och fina med hjälp av såpa. Även trägolven skulle skuras med rotborste och såpa.
En morbror var möbelsnickare och renoverade möbler. Han hade en liten snickarverkstad på gården. Även därifrån har jag minnen av dofter. Bland annat ammoniak, som inte alls luktade gott utan hade en stark och frän lukt. Ammoniak användes för att lösa upp gammal färg som ska skrapas bort.
Lantgården där jag tillbringade större delen av mina sommarlov upp till 14-årsåldern hade både spannmålsodling och kor, hästar, grisar och höns. Därför hade man även vallodling för att få hö som vinterfoder till korna och hästarna.
Ett tydligt doftminne är från när man var med och hängde upp det slagna gräset på höhässjor för att torka. Minnet av både nyslaget och torkat hö sitter djupt i minnet.
Och man fick sitta högst uppe på hölasset när höet skulle köras in på logen. Jag minns att jag även fick köra hästen med släpräfsan för att samla ihop det slagna höet som skulle köras fram till störarna där höet skulle hängas upp på tork. Jag tror att störarna till hässjorna kallas “krakstörar”.
Därför har jag fortfarande doften av såpa kvar i mitt minne redan från då jag var liten. Både såpa, hö och trätjära tycker jag luktar gott. Dofterna är också förknippade med våren och försommaren då naturen väcks till liv igen efter en vinter i dvala.
Jag använder fortfarande såpa när jag städar hemma. Vid rengöring av toalett, badkar, handfat och annat. När jag våttorkar golven använder jag vatten och såpa. Dels blir det rent. Men framför allt för dofternas skull. Såpa luktar gott.
Numera köper man flytande såpa på flaska. Det finns både grön- och gulsåpa. Jag vet inte riktigt skillnaden. Men jag tror att grönsåpan är gjord på tallolja, som är en biprodukt vid pappersmassaframställning.
Jag har för mig att såpan som användes när jag var lite inte var flytande utan mera geléaktig. Jag tror man köpte den på burk. Eller till och med i lös form. Handlarn slängde en klick såpa på ett papper som viktes ihop.
När jag senast var till affären för att köpa såpa fick jag syn på att de hade både grön- och gulsåpa på flaska. Så jag tänkte – varför inte, jag köper en av varje så får jag se om det är nån skillnad.
Väl framme vid kassan när jag lastade upp mina varor på bandet, upptäckte jag att gulsåpan inte alls var gulsåpa. Det var grönsåpa med citrondoft. Därför var det gult på etiketten. Jag höll på att bli lurad att köpa såpa som luktar citron.
Jag sa nej tack och ställde tillbaka “citronsåpan”.
Så när jag idag gjorde rent i badrummet med hjälp av såpa, kände jag inte bara doften av såpa. Jag mindes också doften av hö och trätjära från min barndom.
På tal om såpa som luktar citron. I ett tidigare inlägg raljerade jag över hårschampo. Att det nästan finns hur många variationer som helst med lukttillsatser. Men att det var efter stor möda och med hjälp av en butiksanställd jag lyckades hitta doftfritt schampo som kallas “normalt” schampo.
Eller varför inte – ett schampo som doftar tjära och hö.
Lästips:
- Såpa. Wikipedia.
- Trätjära. Wikipedia.
- Grön eller gul såpa, vad är skillnaden? Städbloggen 2 oktober 2017.
- Att köpa hårschampo är som att löpa gatlopp. eFOLKET 18 maj 2020
Rolf Waltersson
