Det var inte märkligt att oljestaternas förhandlare förklarade sig mycket nöjda med det igår presenterade slutresultatet vid FN:s COP28-möte i Dubai.
– Vi måste ta alla chanser att minska utsläppen. All teknik som finns för detta behöver användas, kommenterade Albara Tawfiq, talesperson vid förhandlingarna för 22 arabstater, bland andra Saudiarabien.
Det centrala för fossillobbyn var just att den överenskomna resolutionen kom att präglas av vaga formuleringar. Att “minska utsläppen” kan ju i praktiken tolkas på många sätt. Tawfiqs nämnande av “all teknik som finns” står naturligtvis för ett förespråkande av “infångande och lagring” av i samband med oljeförbränning producerad koldioxid; en dyr, osäker och idag marginell teknik. Att hålla fram denna teknik öppnar för fortsatt användning av fossila energislag, under förespegling att utsläppen av koldioxid ända kan minska.
Att formuleringen i COP28-resolutionen inte blev att “fossil energi ska fasas ut” utan att “en omställning från fossila bränslen ska ske” var viktigt för fossillobbyn. Den senare formuleringen säger ju ingenting om minskningen omfattning, och ingenting om takten. Formuleringen “under detta kritiska årtionde” (det vill säga fram till 2030) betyder därför noll och intet, då omfattningen och innebörden av “omställningen” inte alls preciseras. Talet om att detta årtionde är “kritiskt” framstår därför som intet mer än en fräck retorisk fint.
Svante Axelsson, nationell samordnare för Fossilfritt är förstås kritisk, och förvånad över de till avtalet många positiva reaktionerna:
– Det är märkligt att vi är så glada över en självklarhet, är hans kommentar.
Axelsson understryker också att det sedan Paris-avtalet 2015 varit fullkomligt klart att de fossila energislagen snabbt måste fasas ut, och när nu formuleringen “fasas ut” dribblades bort blir tal om “historiskt framsteg” verkligen märkligt.
På mötet beslutades också att användningen av förnyelsebar energi inom närtid skall trefaldigas, och ett tiotal stater, däribland Sverige, kom överens om att bygga ut kärnkraften, även i det fallet trefaldigt.
Sveriges klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari har klargjort att det handlar om att se till att fortsatt tillväxt av produktion och förbrukning garanteras.
Sammantaget framträder ett scenario där nedtrappningen av fossila energislag sinkas – med katastrofala klimatkonsekvenser – och där den totala energianvändningen och den förödande rovdriften på naturresurser mal vidare och stegras.
För att den för planeten, mänskligheten och alla livsformer nödvändiga nerväxten av förbrukningen av naturresurser ska kunna förverkligas, kommer det att krävas en radikal omställning av konsumtionsmönster, en politik för radikal jämlikhet och en planhushållning inriktad på genuina behov och hållbarhet.
En sådan inriktning kommer aldrig att understödjas av den kortsynta, karriäristiska och välbeställda samhällsklass som Romina Pourmokhtari, Ebba Busch, Ulf Kristersson och merparten av de övriga deltagarna på COP28-mötet representerade. Hoppet står till en internationell och ansvarstagande rörelse underifrån. En global folkrörelse för fred, ekologisk hållbarhet, jämlikhet och solidaritet.
