Titt som tätt höra man politiker och andra förståsigpåare slå larm om kommande lågkonjunktur. ”Vi måste förbereda oss för snart vänder det neråt igen.”
Den senaste i raden jag hörde säga så är Katrineholms s-märkta ledare Göran Dahlberg. Han sa att Katrineholm nu måste dra i den ekonomiska bromsen. I klartext betyder det nedskärningar i välfärden, för att vara rustad att möta kommande lågkonjunktur då det blir ont om pengar – igen.
Vad jag i min enfald aldrig fått klart för mig är varför det uppstår konjunktursvängningar med mer eller mindre jämna mellanrum.
Eller som Tage Danielsson sjöng till melodin Livet i finnskogarna. ”Först så går det upp, så går det ner, så går det upp. Sen så går det ner, så går det ännu längre ner. Sen så går det upp, så går det ner …”
Som sagt – varför går det upp och varför går det ner? Aldrig några experter, politiker, ekonomer, forskare som förklarar varför.
Det är väl inte många som vill ha dessa konjunktursvängningar. De ställer ju bara till problem och elände med nedskärningar, arbetslöshet, otrygghet och sämre välfärd. Och värst av allt – den heliga tillväxten tar skada.
Är det en naturlag som styr? Ungefär som att månens dragningskraft orsakar tidvatten, ebb och flod, två gånger per dygn.
Men de ekonomisk svängningarna kommer inte så ofta och inte med helt exakta tidsintervaller, så det måste vara något annat, eller något mera, än månens dragningskraft.
Inom astrologin talas om att Saturnus spelar en stor roll. Kan gåtans lösning ligga i att sambandet mellan konjunktursvängningarna och jordens, månens, planeternas och vissa stjärnbilders inbördes placering i ett givet ögonblick. Eller kraftiga solstormar i förhållande till ”svarta hål” i rymden? Att högkonjunkturen försvinner i nått svart slukhål?
Och när det lika oförklarligt vänder och går uppåt igen, kan det ha samband med födelsen av en Nova, en ny stjärna? Något för forskningen att bita i.
I bibelns Mosebok talas om vart sjunde år. ”Vart sjunde år skall du låta vara ett friår och detta är vad som gäller angående friåret. Varje långivare som lånat ut något åt sin nästa, skall då efterskänka sin fordrar, ty ett herrans friår har utlysts”. I bibeln talar Josef om ”sju magra år och sju feta år”.
Har detta måntro att göra med att Gud skapade jorden på 6 dagar, för att sedan vila på den sjunde?
Även Waldorfpedagogiken delar upp människans livslopp i sjuårscykler.
Talet 7 återkommer ofta i olika sammanhang.
Man seglar på de se sju haven. Filmer som ”De sju samurajerna” och ”Sju vågade livet”. Sju sorters kakor vid kafferepet. Sju sorters blommor under kudden vid midsommar. Den sjuarmade ljusstaken. Snövit och de sju dvärgarna. De sju dödssynderna och de sju dygderna. Veckans sju dagar. Världens sju underverk. Regnbågens sju färger. Den sjunde himlen. Det sjunde inseglet. Sju ärkeänglar. Nalle Puh bor i sjumilaskogen. Världens sju underverk. Vet hut, vet sjufalt hut. Och så vidare…
Här kan vi vara lösningen på spåren när det gäller förutsägelse av ekonomiska konjunkturcykler, för de inträffar ungefär vart sjunde år.
Men i sökandet efter de naturlagar som styr får man inte ha några skygglappar. Man måste söka både vitt och brett. Kanske ett Nobelpris kan hägra i horisonten?
Om man mot förmodan inte kan finna ett samband mellan dessa ekonomiska upp- och nergångar i några naturlagar, måste svaret ligga hos människan. Att det är mänskliga göranden och låtanden, mänskliga beslut, eller avsaknad av beslut, som resulterar i dessa ständigt återkommande ekonomiska berg- och dalbanor.
Om det nu är så att det är människan som orsakar dessa svängningar borde man väl kunna göra något för att få stopp på denna galenskap?
Eller är marknadsekonomin också en naturlag som står utom mänsklig kontroll?
Rolf Waltersson
