Strider rasar i Nagorno Karabach. De stridande parterna är de f.d. sovjetrepublikerna Armenien och Azerbajdzjan. När Sovjetunionen upplöstes i början på 1990-talet bildades en rad olika nya stater. Gränserna följde inte alltid exakt var olika språkgrupper och etniska grupper bodde. Nagorno-Karabach ligger närmast inne i Azerbajdzjan men befolkningsmajoriteten är Armenier. I samband med att staterna bildades utbröt krig. Resultatet blev att området internationellt erkändes som en del av Azerbajdzjan men stannade under Armeniskt styre. Nu har strider åter brutit ut.
Världen har som eFOLKETs läsare vet nog med krig. Liksom nog av nationalism och hets mot andra folk och länder. Se till exempel på Jugoslaviens sönderfall, se på inbördeskriget på Sri Lanka, inbördeskrigen i Afrika och på NATO:s ständiga propaganda med syfte att motivera upprustningar.
Därför blir man väldigt glad när Sveriges Radio ringer upp Shaban Niknam, ordförande i Azerbajdzjanska kulturföreningen i Linköping och Lorans Sharoyan, ordförande i föreningen Akut hjälp till Armenien.
– Vi är oroliga eftersom det är krig och folk dör på båda sidor. Vi hoppas att kriget avslutas och att de kommer överens att alla har rätt att bo i sitt hem, säger Shaban Niknam.
På frågan om han är villig att träffa armeniska organisationer i Sverige och föra en dialog om konflikten så svarar Shaban Niknam att man ännu inte har några sådana kontakter, men att han är positiv till ett sådant initiativ.
– Det kan vara mycket avslappnande för azerbajdzjaner och armenier som bor i Sverige om de träffas och pratar, diskuterar, hör varandra vad de vill. Kanske finns möjlighet för en överenskommelse och den kan man skicka som förslag vidare till andra länder och folk som bor i andra länder.
Lorans Sharoyan från den Armeniska föreningen är inne på samma linje.
– Vi är mycket oroliga. Vi vill att det här kriget stoppas. Vi vill inte ha mer blod mellan länderna.
Han är också positivt inställd till en dialog mellan svensk-armenier och svensk-azerbajdzjaner.
– Ja, varför inte? Så länge målet är att det här kriget ska stoppas. Vi kan kämpa att göra hur som helst, bara det här kriget stoppas. Och det kan vara ett exempel till andra länder också.
Dessa två mycket mogna uttalanden gläder oss på eFOLKET. I en värld med så mycket av trångsynt nationalism önskar vi verkligen de två föreningarna lycka till och hoppas att de finner ett sätt att samarbeta. Ett sådant initiativ skulle verkligen inte vara någon bagatell. Det skulle vara ett lysande exempel.
Peter Widén
