Fristadstorget en tidig höstmorgon.
Året är 2015.
Staden är insvept i tät dimma.
Mystiken är förtätad.
Den dova tystnaden är nästan öronbedövande.
Den gråkalla luften tränger in under huden.
Gatlyktorna kämpar förgäves för att lysa upp den färglösa tillvaron.
Trädens löv lyser ännu svagt gulbruna.
En ensam vandrare träder fram ur dimman. Kanske på väg hem efter ett strävsamt och ansvarsfullt nattarbete.
Glassgubben vinkar sorglöst och glatt till förbipasserande.
De kraftfulla smederna står stadigt i alla väder. Smider de nya planer.
Om någon timme ska solen skingra mystiken.
Den grå vardagen får färg igen.
Rolf Waltersson
