Jag har alltid tyckt att dimma är spännande, mystiskt, gåtfullt, vackert och rogivande. Landskap i dimma ger en overklig och drömlik känsla. Hav och dimma likaså. Älvorna dansar i på ängarna i morgondimman.
Ofta används dimma för att skapa dramatik i filmer. Filmer som Dimmornas bro, Dimmornas kaj och De dimhöljda bergens gorillor. Humpry Bogart räddar sig in i täta dimbankar när han i jagas på havet.
Förresten, dimma på havet heter tjocka.
När det är dimma är det ofta helt vindstilla, vilket gör dimbilder och vatten extra tacksamt för en fotograf. Dimman gör också att färger nästan “suddas ut”. När man tar färgbilder i dimma, och sedan i bildbehandlingen konverterar till svartvitt, ser man nästan ingen skillnad.
Vid fotografering i dimma måste man ha koll på kameran som ofta sätter sig på tvären. Det är autofokusen som har svårt att hänga med i tät dimma. Därför är det bra att kunna sin kamera så man vet hur man fokuserar manuellt.
Den senaste tidens väder har bjudit på dimma var och varannan dag. Idag (21 december) var jag en sväng till Strömsholm. På hemvägen stannade jag till både vid Borgåsund och Kvicksund för att ta lite bilder i den täta dimman.
Jag visar några av dem här. Samt några dimmiga bilder jag tagit inne i Eskilstuna vid tidigare tillfällen. Att sprida dimridåer är något helt annat.
Undrar om de olika stavningarna av dimma är någon slags dimridåer för att göra tillvaron mer osäker?
- Dimma, dimmor och dimmig stavas med två mm.
- Men dimhöljda, dimbankar och dimbilder stavas med ett m.
- Dimmiga bilder stavas dock med två mm.
- Dimfigur och dimgestalt stavas med ett m.
Rolf Waltersson
