Foto: Sergei Tokmakov/Pixabay.

Det stora klimattoppmötet COP29 slutade i fiasko

Klimattoppmötet COP29 (COP står för Conference of the Parties) i Azerbajdzjans huvudstad Baku är slut. Mängder med delegater från över 200 länder medverkade. Men Papua Nya Guinea bojkottade mötet i protest. Man menade att det i alla fall bara handlar om “tomma löften och passivitet”

En av de stora knäckfrågorna är hur mycket de rika länderna ska betala till de fattiga i kampen mot höjda temperaturer, klimatförändringar och stigande havsnivåer. Det är ju trots allt de rika som släpper ut mest växthusgaser, och de fattiga som får betala det högsta priset.

Det landade på att de rika länderna ska betala 300 miljarder dollar per år fram till 2035. Den summan är bara en fjärdedel av vad de fattiga länderna kräver.

En annan knäckfråga är vilka som ska räknas till de rika länderna. Ska till exempel Kina och Saudiarabien räknas till de rika. Nu räknas Kina och Saudiarabien till de fattiga länder som får pengar i stället för att betala. Vad man kom fram till under mötet har jag inte kunnat lista ut.

Jag hörde ett nyhetsinslag på radion där man som jämförelse nämnde att Afrika står för enbart 4 procent av världens utsläpp av växthusgaser. Den afrikanska kontinenten har 1,5 miljarder invånare.

Afrika står för 19 procent av jordens befolkning (8 miljarder) men endast för 4 procent av utsläppen.

I Afrika finns det en växande medelklass som “vill leva som vi lever i den rika västvärlden”. Så ser det ut också i länder som, till exempel Indien där en växande medelklass också vill leva ”livets glada dagar”.

Hur ska man förhålla sig till det? Vi kan ju inte förvägra fattigt folk i Afrika att få leva ett bättre liv. Men det skulle inte heller funka om alla på jorden ska överkonsumera och släppa ut växthusgaser som vi i det rika väst.

Dessutom är det stora skillnader också inom länderna. I fattiga länder finns det de som lever i sus och dus.

Och i rika länder finns det de som lever på marginalen och som inte sätter så värst stora klimatavtryck.

Jag hörde att i Sverige släpper varje person i snitt ut 9 ton koldioxid per år, medan de välbärgade i snitt släpper ut 40 ton.

Det är alltså utsläpp som orsakas av sättet vi lever på.

Går man ett steg längre och jämför uteliggaren med mångmiljonären blir skillnaderna mångdubbelt större.

Även hur man i debatten redovisar utsläppen tål att tänka på. Enligt en tabell jag hittade, som visserligen är från 2015, är Kina den värsta boven med 13 miljoner kiloton per år. På andra plats kommer USA med 6,5 miljoner kiloton. Sedan EU-länderna med 4,5 miljoner kiloton. Och på 4:e plats Indien med 3,4 miljoner kiloton och på 5:e plats Ryssland med drygt 2 miljoner kiloton.

Tittar man däremot på utsläppen per capita är Qatar värst med 31,7 ton per invånare. Därefter kommer Bahrein, Brunei och Kuwait med cirka 22 ton vardera och Förenade arabemiraten på 5:e plats med 20,3 ton.

På 10:e plats USA med 13 ton. Att USA inte hamnar högre beror på att man har en växande del av befolkningen som är fattiga. Ryssland på 13:e plats med 11,2 ton.

Sverige hamnar på 80:e plats med 3,3 ton.

Längst ner på listan hamnar en rad afrikanska länder som Tchad, Niger, Somalia, Burundi,, Kongo-Kinshasa med flera som har 0,1 ton per invånare eller ännu mindre.

Så när man nu pekar finger till de som är värst så blir Kina den överlägset största syndabocken. Men tittar man på utsläpp per capita hamnar Kina på 19:e plats.

Och Norge med sin oljeindustri hamnar på 30:e plats med 6,7 ton per capita, vilket är dubbelt så mycket som Sveriges 3,3 ton.

Men hur man än räknar har man rumpan bak. Växthusgaserna känner inga gränser. De sprider sig över jorden.

Det viktigaste är att alla gör vad vi kan för att vända den här utvecklingen – om man nu kan kalla det utveckling.

Inte minst så måste överkonsumtionen minskas. Det vi just nu beskådar, detta spektakel med Black Friday och liknande konsumtionshets borde fan i mej kriminaliseras.

Jag hörde att 17 procent av alla som nu söker skuldsanering, har skulder som beror på detta shoppande som blivit något av en folksport. Att folk lånar pengar för att konsumera. Många gånger är det konsumtion av grejer man inte ens behöver som orsakar att man hamnar hos kronofogden.

Jag läste att kläder som köps används i snitt 7 gånger. Trots att garderoben redan är full, köper man ännu mera bara för att det är “halva priset”. Vilket inte är “halva priset” eftersom handel oftast bluffar med dessa reapriser.

Rolf Waltersson

Lästips:

Växthusgaser per capita – Internationellt – Ekonomifakta. 2 januari 2024

Så har utsläppen av koldioxid ökat – SVT Nyheter. 30 november 2023

Utsläppen av växthusgaser per land och sektor (nyhetsgrafik) – European Parliament. 28 mars 2023

Utsläpp av koldioxid per invånare – Utrikespolitiska Institutet.