Vi som är undersköterskor, sjuksköterskans tredje hand och läkarnas ögon och öron när de inte finns på plats. Skulle vi strejka för att få bättre arbetsvillkor, arbetsmiljö, mer personal, få bort delade turer, bättre scheman och dessutom bättre lön skulle människor dö eller få ligga utan medicin, utan mat i magen i sin egen avföring och vissa skulle vara helt panikslagna eller ovetandes om var de är någonstans på grund av sin sjukdom. Låter detta grovt eller hemskt? Bra, då har du insett vad vi gör.
Eftersom det finns speciella villkor för vårdpersonal när det kommer till strejk kan vi inte bara lämna våra arbeten. Människor skulle fara illa. En vinst med en strejk är väl att politikerna inser att vi börjar få nog.
Vi undersköterskor hjälper medmänniskor med saker som friska människor gör varenda dag 365 dagar om året. Det ska städas, tvättas kläder, handlas, bytas lampor, skotta snö, köra långt på så kort tid som möjligt, värma mat, mata, diska, ta livsviktiga kontroller, möta och ta hand om anhöriga, ge medicin.
Vid alla vardagliga bestyr finns vi till hands, toalettbesök med eller utan hjälpmedel, med eller utan en extra personal för att säkerställa att ingen olycka ska hända den vi hjälper.
När ska vi få en bra arbetsmiljö med värdig lön för det arbete som vi utför med människor i en utsatt position? Hade vi haft möjlighet att strejka kanske vi inte direkt skulle få högre löner. Men synen och respekten för oss och vårt arbete skulle sannolikt öka och med stödet från allmänheten skulle vi kanske till slut få högre löner.
En vinst med en strejk är väl att politikerna inser att vi börjar få nog. Problemet är att vi verkar vara en svag grupp trots att vi är så många – då krävs att vi har befolkningen och opinionen bakom ryggen. Det kan vi bara få med en riktig strejk.
– Ida Eliasson medlem i Kommunal och del av Undersköterskeupproret, Mariestad, debattartikel i Kommunalarbetaren