Den smygande urholkningen av vår gemensamma välfärd

När ekonomin växer uppstår… ett automatiskt överskott som politikerna kan använda till skattesänkningar om de är höger eller “reformer” om de är vänster. Betalar gör välfärdens anställda och alla som är beroende av de sociala skyddsnäten.

Som den ideella Tankesmedjan Balans visat i sina folkbildande rapporter de senaste åren sker ett liknande trixande på kommunal och regional nivå. Samtidigt som politikerna talar om satsningar på skolan, vården och omsorgen genomför man de facto besparingar genom att inte kompensera fullt ut för löneökningar och inflation.

Skolcheferna får varje år mer pengar i sin budget, men tvingas hela tiden hitta sätt att spara eftersom de inte täcker de ökade kostnaderna. Arbetsbelastningen ökar, klasserna blir större och personalen utbränd.

Grundläggande infrastruktur behandlas på samma sätt. Underhåll av allt från vägar och järnvägar till avloppssystem försummas samtidigt som nya infrastruktursatsningar lanseras…

Det subventionerade brödstycket blir allt mindre, men vi står troget kvar i kön. Bara skränhögern och rasister pratar om samhällskollaps, ofta baserat på en soppa av anekdoter vars syfte är att dölja grundläggande samband och skylla allt på invandringen.

Men det är inte en plötslig samhällskollaps som är hotet, utan den gradvis, smygande urholkningen av vår gemensamma välfärd och därmed solidariteten i samhället. Mot ett sådant smygande systemskifte är det svårare att mobilisera motstånd, men samtidigt fullständigt nödvändigt. En bra början är att tala klarspråk och avslöja politikernas budgettrixande och hyckleri.

-Per Björklund ledare i Flamman

Liknande artiklar: