År 1930 förutspådde nationalekonomen John Keynes att vi bara skulle behöva jobba 15 timmar i veckan tack vare all teknisk utveckling. Sedan dess har också den tekniska utvecklingen levererat. Kontorsarbetet har blivit 84 procent mer produktivt och jordbruket 46 procent mer produktivt sen 1970-talet
Men tyvärr så återspeglas inte den här effektiviseringen på ett positivt vis. Det är snarare tvärtom, vi exploaterar mer natur, släpper ut mer koldioxid och har behållit 40-timmarsveckan i snart 50 år.
Vi tacklar inte klimatet genom att ta fram energieffektivare lösningar och vi avlastar oss inte från arbete genom robotisering, om det inte finns en politisk vilja. Och den viljan borde finnas med tanke på den djupa klimatkris vi faktiskt befinner oss i. Vi måste snabbt anpassa våra liv efter planetens gränser och drastiskt minska våra utsläpp och övertramp på naturens ekosystem
Och ja, det betyder att det rådande ekonomiska systemet och vårt levnadssätt kommer att påverkas. Vi måste börja hushålla med våra naturresurser. Evig ekonomisk tillväxt på en begränsad planet är inte möjlig, att flyga är inte en mänsklig rättighet och shoppingcentren är inte mänsklighetens enda gemensamma nämnare. I tider av stress och psykisk ohälsa måste vi våga ifrågasätta gamla sanningar. Jag är övertygad om att vi inte kommer att bli olyckligare om vi minskar vår materialism – tvärtom!
Historien visar att mänskligheten har haft problem med att säga nej till profit, även om det har skett på någon annans bekostnad och planetens välmående. Mot den bakgrunden är det tydligt vi kan bara effektivisera oss ur klimatkrisen om vi samtidigt avstår från att tjäna maximalt med pengar på befintliga system. Det handlar om att skydda skog istället för att bruka den, att släppa vatten förbi kraftverk istället för att göra el av allt, att låta oljan stanna i marken i stället för att pumpa upp den.
-Rebecka Le Moine, riksdagsledamot för Miljöpartiet, debattartikel i Dagens Samhälle