Globalt står djurhållning och animaliska livsmedel för ungefär 15 procent av världens utsläpp av växthusgaser. Trots det ryggar många tillbaka inför påståendet att vi måste äta mindre kött för klimatets skull.
Köttet uppfattas som en polariserande fråga som bör undvikas av den som vill vinna brett stöd för en kraftfull klimatpolitik. Vilket förmodligen är sant om debatten förs i gamla hjulspår, med fokus på individuella konsumtionsval. Men det går också att närma sig frågan från ett annat håll.
Den som ser nyktert på industriländernas förhållande till animaliska livsmedel de senaste decennierna kan inte undgå att se hur en kraftigt ökad köttkonsumtion gått hand i hand med en brutal strukturomvandling på landsbygden å den andra. Trots att böndernas väl och en levande landsbygd ofta används som slagträ för att försvara dagens köttkonsumtion, är sanningen snarast den motsatta: bönderna mådde bättre när vi åt mindre kött, men betalade mer för det vi åt.
I Sverige ökade köttkonsumtionen per capita med 66 procent mellan 1960 och 2018, enligt Naturvårdsverket. Under samma period har små- och mellanstora jordbruk obönhörligt slagits ut till förmån för en alltmer storskalig produktion. Så sent som på mitten av 80-talet fanns 40?000 heltidsjordbruk i Sverige, vilket hade minskat till drygt 14?000 år 2020, enligt Jordbruksverket.
Av de allt färre bönderna ägnar sig en växande andel åt entreprenadarbete utanför jordbruket för att överleva. Stordrift och effektivisering är naturliga inslag i kapitalismens utveckling.
För jordbruket har både EU-inträde och globalisering fungerat som katalysatorer genom billig import från länder med betydligt sämre djurskyddsregler och miljökrav. Men den globalisering som beskrivs som bra för konsumenter har knappast varit gynnsam för landsbygden, vare sig i Sverige eller andra industriländer.
Vi ska inte vrida klockan tillbaka till jordbrukssamhället. En mer småskalig och mer arbetsintensiv produktion har naturligtvis inget värde i sig själv. Den har ett värde om den minskar jordbrukets miljöpåverkan och bidrar till ett hållbart samhälle och en levande landsbygd. Men om mer hållbara produktionssätt ska bära sig ekonomiskt måste marknadens logik utmanas så att kapplöpningen mot botten stoppas.
Om den kapitalistiska logiken får råda kommer majoriteten av de familjejordbruk och medelstora gårdar som ännu finns kvar snart ha slagits ut av ett fåtal massiva djurfabriker.
-Per Sicking, ledare i Flamman
Läs mer https://www.flamman.se/vi-frossar-i-kott-medan-bonderna-gar-under/