Nyligen har representanter för Tidöpartierna kommit med förslag på hur asylpolitiken ska skärpas och hur villkoren för nyanlända i vårt land ska försämras. En särskild utredare har fått regeringens uppdrag att undersöka hur långt svensk asylpolitik kan inskränkas med hänsyn till EU-stadgan.
Ett annat förslag som ska utredas går ut på att begränsa stöd och bidrag till de nyanlända innan de kommer i arbete. Den SD-styrda regeringen har startat en kapplöpning mot botten vad gäller humanitära hänsyn och vill uppenbart skicka ett budskap till alla som är på flykt: “Kom inte hit”.
Sverigedemokraterna har sedan länge förespråkat idén om ett etniskt och kulturellt homogent land, och vill nu använda gängvåldet för att denna vision ska bli verklighet. Retoriken riktas inte mot de kriminella, utan i svepande termer mot invandringen.
Den liberala demokratins själva grundval bryts ner när människor inte längre bedöms utifrån vad dom gör, utan av vilka de är. Följden blir att motsättningarna mellan människor på grund av bakgrund och etnicitet skärps.
Genom sitt agerande distanserar sig regeringspartierna från de värderingar om humanism och medmänsklighet som historiskt kännetecknat Sveriges relationer till utsatta i världen.
Det är uppenbart att regeringen drar alla flyktingar över en kam och betraktar dem som “lycksökare”. Vi som kommer i daglig kontakt med många av de som sökt sig till vårt land vet att de allra flesta kommit hit på grund av krig, våld och politiskt förtryck.
Att, som föreslås, inte längre tillhandahålla tolk och biträde i asylprocessen kommer ytterligare att öka rättsosäkerheten. Asylskälen kommer inte att kunna tydliggöras…
Vi är helt beroende av invandring för att klara vår demografiska utmaning med en allt äldre befolkning. I olika samhällsviktiga yrken utgör i dag personer med utländsk bakgrund en stor del av arbetsstyrkan. Vilket land vi skulle bli, om den politik som förs syftar till att göra vårt land så ogästvänligt som möjligt?
När integrationen används som slagträ i debatten är det viktigt att peka på den kraftigt förbättrade situationen på arbetsmarknaden för utlandsfödda. Men när man inte längre kan säga att invandrare inte arbetar så väljer regeringen att skylla gängkriminaliteten på invandrarna.
Man pekar på en problematik som vi alla finner djupt allvarlig, men retoriken är förenklad och flera av de föreslagna repressiva åtgärderna riskerar att förvärra motsättningarna i samhället. Invandrare som grupp misstänkliggörs, trots att de allra flesta spelar en viktig roll i samhället
—Henry Ascher, barn- och ungdomsläkare och Eva Zetterberg, diplomat, samt ytterligare 14 personer, debattartikel i Göteborgs-Posten.