Det går fan inte att skämta om samtiden längre. Hur bisarra exempel man än försöker tänka fram för att få folk att skratta åt det alltmer auktoritära samhällsklimatet så finns det alltid något parti eller någon partiledare som redan hunnit före.
Senast i raden (för vilken gång i ordningen?) är Liberalernas partiledare Johan Pehrson, som i en intervju slår fast att tvååringar som inte klarar av ett språktest ska kunna tvångsomhändertas från sina föräldrar. Efteråt har många liberaler försökt tona ned det hela. Redan i dag görs tester på barnets språkutveckling på BVC. Det kan väl inte vara fel att vilja ge barn en bra svensk språkbehandling.
Och nej, det är inte fel. Det är viktigt att kunna tala och skriva svenska, för att få jobb och för att klara sig i samhället. Problemet är att deras förslag på lösning är genuint illiberalt, integritetskränkande och auktoritärt.
örslaget handlar om att det ska råda förskoleplikt från två år för de som inte klarar testet. Myndigheterna ska alltså redan då ta över föräldrarnas ansvar. Och om föräldrarna vägrar öppnar Pehrson alltså för tvångsomhändertagande.
Min första tanke när jag läste förslaget var banal: vet Johan Pehrson inget om barn? Språkutvecklingen i tvåårsåldern kan vara väldigt olika. Dessutom brukar barn som påbörjar inlärningen av ett nytt språk under de fem-sex första åren plocka upp det nya väldigt fort.
Så varför detta förslag? Svaret är förstås signalpolitik. Det pågår en snabb språngmarsch i auktoritär riktning just nu, och har så gjort under några år.
Anders Ygemans uttalande nyligen, om att använda andelen med utomnordisk bakgrund som mått på om ett område är socialt utsatt, hamnade i samma debatt. Här hävdade både Ygeman och senare statsminister Magdalena Andersson att hans resonemang var helt okontroversiellt. Det är ju ett problem med segregerade områden. Människor som lever hela sina liv i ett sammanhang utan svenskan kommer få svårt i det svenska samhället.
Det har de helt rätt i. Men det som väckte känslor var inte problembeskrivningen, utan – på samma sätt som med Pehrsons intervju – resonemangen om metoderna. Att använda en etnisk klassificering när problemen handlar om språk, ekonomi och ställning på arbetsmarknaden är inte bara korkat … det är att fiska i grumliga vatten.
—Jesper Bengtsson, krönika i Dagens Arena.