Så kom den då. Rapporten från FN:s klimatpanel. Medierna hakade på. Informationen strömmar genom samhället några korta ögonblick. Kunskapen som stannar kvar är måttlig. För i nästa stund gläds samma medier att resebranschen ser ut att komma igång igen, att försäljningen av kläder och skor ökar starkt samt att tillväxten tar fart igen.
Något av det mest bisarra som inträffat är när inslag från bränderna i Grekland följs av det glada beskedet att flygresor, till bland annat Grekland, kommit igång efter pandemin. Det är då, just då, jag undrar om det var ironi när vi kom på att kalla oss människor för Homo Sapiens (den visa människan).
Vi har väldigt svårt att ta till oss besvärliga sanningar. Som exempelvis att vi genom eget agerande håller på att pungslå planeten på naturresurser samtidigt som vi eldar på temperaturen. Men jävlar vad vi kan hålla igång den ekonomiska tillväxten! Hur blev det så här?
Hur kommer det sig att vi inte förmår ta in vad forskarna sagt i över 30 år? Ett av alla skäl är att vi hör det vi vill höra. Säger Per Bolund och Stefan Löfven att vi i Sverige ligger i fronten när det gäller klimatet så vill vi gärna tro det – och då är det ju lätt säga att det de andras tur att göra nåt nu. Om vi sedan råkar få syn på den globala statistik om visar att vi i vårt land tillhör de som gör allra störst negativ påverkan på planeten genom vårt sätt att konsumera så är det ju lättast att blunda och tänka på Bolund och Löfven…
Om vi ser på BNP som en hink så behöver innehåller i den där hinken blir grönare. Att däremot sträva efter ekonomisk tillväxt innebär att hinken för varje år måste bli större. Just nu borde vi ägna all kraft åt det förstnämnda. För tiden är knapp. För att vi inte skall ställa till total kaos på vårt hem i kosmos.
Tja, det är ju det FN:s klimatpanel egentligen säger. Inget nytt. Mer än för de som vägrat höra.
—Birger Schlaug, ledarkrönika i Sydöstran.