Plötsligt hamnade frågor om skog och strandskydd mitt i den politiska debatten. Centern hävdade att det hade fått till ett avtal med Löfven om frågorna – men då hävde plötsligt MP upp sin stämma för första gången under krisen och sa att detta tänkte de inte gå med på, det fanns ingen överenskommelse.
Det handlar om stärkt äganderätt för skogsägare och ett mer flexibelt strandskydd. Jag ska inte låtsas att jag är särskilt insatt i dessa frågor. Så jag läser på Twitter och ser många mena att det är en landsbygdsfråga. Det finns många små kommuner med tusentals sjöar, varför ska folk inte få bygga där? Ett litet gästhus vid en strandkant där ingen annan ändå är, vad är problemet?
Nej förstås, klart att de ska få bygga, vanligt folk ska ju… NEJ! STOPP! Det börjar ju alltid så här när borgarna ska liberalisera nåt! Den lilla människan ska få mer frihet, landsbygden ska utvecklas, alla ska bli friare blablabla.
Men var hamnar vi? Marknaden öppnas för precis hela världen, den lilla människan prejas av banan innan hon hinner säga “alternativ” och snart äger utländska riskkapitalister allt.
Det kommer inte stå på så har en rysk oligark köpt och stängslat in Siljan, ett brevlådeföretag på Malta har ansvaret för den biologiska mångfalden runt sjön Byken och jag vet inte hur men på nåt sätt har Jan Emanuel tjänat en hacka – och allt är helt enligt svensk lag och inget går att riva upp.
Allvarligt talat, kanske är det en bra idé att se över äganderätt och strandskydd. Men ställ då krav på tydliga regler, vad det är man vill uppnå. För säkert är att svensk borgerlighet har ett facit som faktiskt förskräcker när det kommer till deras så kallade frihetsreformer.
Vem hade nåt emot att engagerade lärare skulle driva byskolor? Få, men nu står vi här med skolor drivna av salafister.
—Anna Andersson, kulturartikel i Aftonbladet.