Sedan 1997 har hörnstenen i svensk lönebildning varit det så kallade Industriavtalet, i korthet baserat på att facken inom industrin förhandlar fram en normerande lönenivå för hela arbetsmarknaden. Denna nivå brukar refereras till som ‘märket’.
Märket fungerar… som en form av åtstramningsmekanism: å ena sidan för att motverka lönespridning mellan branscher, men kanske främst för att hindra industriarbetarnas löner från att drivas upp till nivåer som underminerar exportindustrins konkurrenskraft.
En sådan modell lägger ett stort ansvar på ett fåtal fackförbund, inte minst vid en tidpunkt där inflationen urholkar köpkraften för svenska arbetare med tio procent per år…
De fackliga organisationerna är i högsta grad medskyldiga till konstruktionen av denna ordning, genom hur de konsekvent positionerat sig själva som den ansvarstagande parten. “Det skulle bli lite konstigt”, menar Marie Nilsson (IF Metalls ordförande), “om vi nu i ett sådant här exceptionellt läge skulle börja bry oss om inflationen när vi inte gjort det tidigare”, som om urholkningen av medlemmarnas köpkraft inte var den största på 30 år.
Varför skulle vi acceptera reallönesänkningar i dag bara för att vi fick reallöneökningar igår? Rollen som den vuxne i rummet hindrar facken från att fullt ut representera sina medlemmar, och ingen förväntar sig heller en motsvarande långsiktigt konsekvent hållning från näringslivet, inte ens facken själva…
Sedan slutet på nittiotalet har också vinstandelen vuxit konsekvent på löneandelens bekostnad, även i perioder då inflationen varit låg.
If Metall är en av samhällets mäktigaste politiska organisationer, men stannar vid ett vädjande om delat ansvarstagande. Transport har tagit strid internt inom LO för ett högre märke, och förtjänar ett erkännande för detta…
LOs tidning Arbetet lanserade i veckan Lönekampen — spelet om avtalsrörelsen, där du som läsare får möjlighet att navigera avtalsrörelsen från industrifackens perspektiv. I spelet finns en inbyggd brytpunkt på 6 procent. Om du som förhandlare kräver mer än så och inte viker ner dig möts du av följande meddelande:
“Samhällsekonomin kraschar och Sverige är på väg mot konkurs. På gatorna syns svältande människor som stapplar fram med trasor på kroppen. Regeringen stiftar en lag som innebär strejkförbud.”
Game over.
Att reallönesänkningar på mindre än fyra procent leder till samhällskollaps är den politiska påverkan LO väljer att satsa på. De verkar ta sikte på att föregå en kommande svekdebatt innan förhandlingarna ens startat.
—Pontus Blüme, analys i Arbetaren.