Av alla länder i OECD, är Sverige det land där klyftorna ökar allra mest de senaste decennierna. Det är något att skämmas för.
För två år sedan tillsatte regeringen en utredning som hade till uppgift att ta fram förslag som långsiktigt minskar ojämlikheten. Kommittén som ansvarade för detta gavs namnet Jämlikhetskommissionen…
Fokus har legat på att utjämna skillnader i uppväxtvillkor, främja god utbildning och bra arbetsvillkor. Några tidiga konstateranden; utbildningssystemet har gått ifrån att utjämna klasskillnader till att uppvisa stora kvalitetsklyftor. Bostadsbristen är stor och segregationen har ökat. Den allmänna tilliten, som tidigare varit så hög, börjar avta. Inkomstskillnaderna växer.
Ojämlikheten har ökat på alla områden. Det är ett enormt misslyckande som alla medel borde användas för att åtgärda. Problemet är väl att det inte finns någon majoritet i riksdagen för något dylikt. De flesta i riksdagen har inget särskilt stort problem med att ojämlikheten skenar. De vill åtminstone inte göra något åt det. Tvärtom, är det ju högerpolitiken som har lett oss dit vi är nu.
Med stora skattesänkningar (mest för de som har mest), privatiseringar, försämringar av försäkringssystem, nedskärningar i offentlig sektor (listan kan göras lång…) har politiken under lång tid använts för att öka klyftorna. Sedan S tog över har detta dämpats något, men takten har varit för låg…
Vi kan dessutom se att anställningstryggheten försvagats genom lagen om allmän visstid – och hotas nu försämras ytterligare. Om LAS-utredningen genomförs är det ytterligare ett svek mot alla arbetare, och deras barn, som faktiskt drabbas av förändringarna på arbetsmarknaden…
Direktiven är felställda. Kommissionen skulle nämligen komma med förslag som främjar jämlikhet på ett sådant sätt att ekonomin och tillväxtpotentialen stärks. Jämlikheten ges därmed inte ett egenvärde – utan ska användas för att uppnå någonting annat. Tillväxt. Vi står på randen till en klimatkollaps men kan ändå inte föreställa oss politik utan målet om evig tillväxt.
–Sofie Eriksson, ledare i Västerbottens Folkblad.