Stambanan genom övre Norrland med start i Bräcke via Långsele, Vännäs samt slutstation Boden är 626 km. Man startade bygget år 1883 och det slutfördes elva år senare 1894. Då hade man nått Boden.
Det är Sveriges längsta stambana och var på sin tid Sveriges dyraste järnvägsbygge. Detta på grund av längden, bitvis en mycket kuperad terräng samt alla broar som skulle byggas över många och breda älvar. Om man räknar lite så finner man att det byggdes 57 km järnväg per år.
Nu byggs en mycket liten del av Norrbotniabanan, mellan Umeå och Dåva kraftvärmeverk, Dåvamyran. Den sträckan är cirka 12 km. Man satte spaden i jorden år 2018 och man beräknar att banan blir klar i bästa fall år 2026. Det har då tagit 8 år att bygga den. Det blir 1,5 km järnväg per år.
Om vi fortsätter med en räkneövning till och beräknar när stambanan genom övre Norrland skulle ha blivit klar om man byggt med dagens fart. Det skulle ta 417 år. 1883 + 417 = 2300. Järnvägen skulle bli klar omkring år 2300 med den byggnadstakten. Vännäs skulle man inte nå förrän år 2110 och i dagsläget hade man kommit ungefär till Anundsjö strax söder om Mellansel.
Nu är frågan; vad beror det på att det gick 38 gånger snabbare att bygga järnväg i slutet av 1800-talet än i dagens så kallade moderna och tekniska tidevarv? Beror det på svaga politiker med beslutsångest, sega tjänstemän, allt för byråkratisk lagstiftning och upphandling, dålig finansiering eller vad?
Bättre måste Sverige kunna prestera! Var det inte bättre förr när det gällde järnvägsbyggen?
-Signaturen HK, Sävar, insändare i Västerbottens-Kuriren
https://www.vk.se/2024-03-11/insandare-varfor-gick-jarnvagsbyggen-snabbare-forr-35804