Västvärldens stöd till Israels folkmord i Palestina ser för resten av världen ut som västs moraliska och hegemoniska kollaps. En utveckling som blir omöjlig att förstå eller övervinna om inte vänstern återupplivar de antiimperialistiska analyser man förträngt i många år.
USA:s strategi för dominans över Mellanöstern – och privilegierad tillgång till dess oljekällor – har länge byggt på allianser med klientstater, samt krig och sanktioner för att undertrycka alla som skulle kunna utmana den ordningen.
Den rimligaste förklaringen till att samma USA som 1993 pressade Israel till fredsförhandlingar i dag stödjer dess folkmord är till att man upplever dessa förutsättningar som allvarligt hotade.
För bara två år sedan var det Ryssland som riskerade sin ekonomiska utveckling och sitt globala anseende genom att i strid med folkrätten inleda en fullskalig invasion av Ukraina, för att hävda vad man såg som avgörande geopolitiska intressen i sitt närområde.
På liknande sätt är det svårt att se västvärldens hantering av folkmordet mot palestinierna i Gaza som annat än en oförmåga att utan extremt våld upprätthålla sin position i världen. För USA är Mellanöstern lika avgörande som Ukraina är för Ryssland och parallellerna mellan det ryska och det västliga agerandet är mer slående än det först kan verka…
Men varför är Mellanöstern så viktig för USA? Och varför offrar EU ständigt sitt anseende i världen för att undergivet stödja USA?
I Sverige har nästan alla diskussioner om imperialism upphört de senaste åren. Liberalt inspirerade förklaringsmodeller dominerar, där motsättningar förklaras bara i termer av ideologiska konflikter mellan ”demokratier och diktaturer” – trots att det inte är där skiljelinjerna egentligen går – och utan att bakomliggande ekonomiska – geopolitiska och klassmässiga, det vill säga imperialistiska, intressen beaktas.
Men även bland många marxister i Sverige och västvärlden har fokus på imperialistisk teori och frågeställningar varit svagt i många år. Delar av vänstern ser inte längre imperialism i marxistisk mening med andra ord – att stater kan sägas: ”använda sin politiska makt för att strukturera den internationella konkurrensen på sätt som gynnar just ’deras’ kapital på bekostnad av andra…”
Bara om någon startar krig talas det om imperialism, varför ett av de få tillfällen då imperialism diskuterats på senare år var efter Rysslands invasion av Ukraina. Men inte ens ställd inför Israels folkmordskrig och etniska rensning klarar svensk debatt att reda ut hur folkmordslogiken springer direkt ur det faktum att Israel är en bosättarstat – vars fördrivning och förtryck av den koloniserade palestinska befolkningen varit och är förutsättningen för statens existens i sin nuvarande form.
-John Hörnquist, inlägg på Clartébloggen
Läs mer https://clarte.se/bloggen/119922-varfoer-aterfaller-imperialismen-i-folkmord