Om alla som väntade på operation eller specialistvård i Sverige samlades i en stad så skulle de fylla hela Örebro. Och lite mer därtill. Läkarna blir fler men vårdköerna fortsätter växa. Vårdplatserna blir färre. Sjuksköterskor flyr yrket.
Det är något som inte stämmer i den svenska sjukvårdsapparaten. Mellan 1974 och 2013 tredubblades antalet läkare och sjuksköterskor i Sverige, enligt statistik från Socialstyrelsen. Samtidigt visar undersökningar att den faktiska tid som läkare ägnar åt patienter minskar. Bara en tredjedel av arbetstiden går till direkt patientarbete.
Det här har fått läkare att reagera. På DN debatt beskriver tre läkare och en undersköterska vad de anser är roten till problemet: En upp- och nedvänd beslutsapparat där fler och fler beslut fattas uppifrån.
Konsekvensen blir att administrationen ökar nere på verksamhetens golv. Vilket i sin tur gör att byråkratin sväller några led upp för att hantera all data. Det är ju det som blir beslutsfattarnas underlag.
Men samtidigt, det är också det som pluggar igen flödet i hela vårdapparaten. Får allt att rinna långsammare. Får personalen att springa snabbare. Bara för att hinna samma sak som det för några decennier sedan gick att göra med färre personal på golvet. Då, när arbetstiden inte åts upp av administration.
Fenomenet är inte unikt för Sverige. När New Public Management blev en global trend på 1990-talet var det många organisationsledningar inom offentlig sektor som kopierade konceptet rakt av från näringslivet.
Ordning och reda är nödvändigt i alla organisationer, och särskilt när det är skattebetalarna som står för notan. Men nu fick plötsligt all data, alla rapporter, kontroller och resultatmätningar ett egenvärde. Och kom längre och längre bort från den faktiska kärnan i verksamheten. Den lilla detaljen att sjukhus finns till för att erbjuda vård.
Kul för den som knarkar excelark! Mindre kul för vårdpersonalen, med andra ord. Så här i valtider är det lätt att skrika sig hes om mer pengar till vården. Det behövs säkert.
Men kanske är det dags att ompröva den struktur som den svenska vården vilar på. Det är inte en naturlag att två av tre nyrekryteringar i regionerna går till vårdbyråkratin.
—Lovisa Arvidsson, ledare i Aftonbladet.