Plötsligt – utan att ha blivit tillfrågade – ska vi ställa om till krigsekonomi. Vad kommer det egentligen att innebära? Hur ska den massiva militära upprustningen finansieras? Ska vi dra ner på sjukvården? Skolorna? Äldreomsorgen? Klimatåtgärder?
Ett land som är medlem i Nato förväntas satsa två procent av bnp på det militära försvaret. För Sveriges del innebär det i nuläget cirka 108 miljarder kronor. Det motsvarar runt tio procent av statens budget… Och det stannar inte där, ÖB Micael Bydén har redan sagt att försvaret vill ha ännu mer.
Försvarsbudgeten borde inte bestämmas av en godtycklig siffra kopplad till bnp utan av försvarsbehovet. De enda som säkert gynnas av denna bakvända ordning är Saab och andra krigsmaterielföretag. Men hur är det tänkt att denna ospecificerade militära upprustning ska göra Sverige och världen säkrare? Vad ska pengarna användas till? Varför ifrågasätter ingen av våra 349 riksdagsledamöter detta? Den som tar uppdraget som folkvald på allvar borde kräva ett fullgott beslutsunderlag. Mänsklig säkerhet är mycket mer än skydd mot militära angrepp. Vi riskerar nu en massiv omfördelning av våra gemensamma resurser till militären.
Ett mycket konkret och akut exempel på hot mot vår säkerhet är krisen i sjukvården. Inspektionen för vård och omsorg släppte nyligen en rapport om hur det står till. Samtliga 27 undersökta sjukhus i 21 regioner fick skarp kritik. Disponibla vårdplatser saknas överallt och patientsäkerheten kan inte garanteras. Socialstyrelsen larmade i september i fjol om ständiga överbeläggningar på sjukhusen och att 100 000 patienter skadas inom vården varje år.
Vårdskador bidrar till 1 200 personers död. Patienter dör i korridorer, BB i glesbygd läggs ner och sjukvårdspersonalen kämpar tills de inte orkar längre. Sjukvården är en av de viktigaste frågorna för väljarna. Om vi inte kan lita på vården är våra liv i sanning osäkra. Vården och annat livsviktigt som skola och miljö skulle behöva stora tillskott av resurser. Det skulle garanterat öka vår säkerhet. Men nu verkar det som om vapentillverkarna ensamma sätter agendan. De folkvalda måste ta tillbaka initiativet. Det duger inte att släppa ifrån sig makten till resursstarka särintressen…
Ingen seriös debatt har förts om hur säkerheten i världen påverkas av att Sverige överger sin 200-åriga alliansfrihet. Och kommer svenska värnpliktiga i framtiden att skickas utomlands för att strida?…
Statsministern påstod under konferensen Folk och Försvar i januari att det inte är aktuellt att i fredstid ha kärnvapen på svenskt territorium. Men är det tänkbart i krigstid?
—Annika Lillemets och Valter Mutt, debattartikel i Expressen.