Svensk vapenindustri går lysande. Exporten ökar, inklusive till länder som Turkiet och Saudiarabien. Saab har skrivit avtal med Indien för vapenproduktion där. Svensk vapenindustri gläder sig också åt Natomedlemskapet som givetvis kommer att säkra och öka orderingången…
För socialdemokratins vidkommande undrar jag faktiskt var smärtgränsen egentligen går: Hur mycket resurser ska fördelas till militär upprustning innan frågan på allvar ställs om det går ut över resurstilldelningen till den redan svårt krisande välfärden?
Och svenska politiker hejar på allt vad de orkar. Det senaste utspelet kommer från Centerpartiet och Muharrem Demirok. Partiet vill således att hela tre procent av BNP framöver ska gå till upprustning av det svenska försvaret (Nato föreslår två procent).
Det betyder på ett ungefär att de närmaste åren ska runt 180 miljarder kronor årligen anslås till försvaret, mot nuvarande 120 (vilket bara det är en kraftig ökning jämfört med för några år sedan). Försvarsministern själv, moderaten Pål Jonson, tror mer på mer blygsamma 2,5 procent av BNP…
All svensk politik har hamnat i en militär upprustningsspiral. Och en sådan spiral kan nog lugnt beskrivas som en malström där det mesta sugs ned, inte minst den välfärd som nu går på knäna, i skola, sjukvård och äldreomsorg. Men också nödvändiga gröna investeringar och satsningar blir det mindre av i takt med att vapen så självklart går före allt annat…
Att de borgare och högermän som vill satsa mer på försvaret vägrar att finansiera det med höjda skatter av olika slag, det är ingen överraskning. På den kanten ser man snarare fram mot framtida skattesänkningar.
För socialdemokratins vidkommande undrar jag faktiskt var smärtgränsen egentligen går: Hur mycket resurser ska fördelas till militär upprustning innan frågan på allvar ställs om det går ut över resurstilldelningen till den redan svårt krisande välfärden?…
Behoven inom välfärden ligger idag på tiotals miljarder, både i kommuner och regioner. Sittande regering utlovar sex extra miljarder till regionerna i vårbudgeten.
Extrema nyliberaler har alltid drömt om det de kallar en nattväktarstat. Det enda staten ska ta hand om är polis och försvar. I den visionen möts nattstånden konservatism och rabiat nyliberalism: Välfärden får individerna och familjerna klara själva, men polis och militär får gärna växa för att övervaka samhällets rikedomar och hålla ordning på oss.
Dit är det som tur är fortfarande långt. Men vi rör oss onekligen åt det hållet.
-Göran Greider, ledare i Arbetarbladet
Läs mer https://www.arbetarbladet.se/2024-03-17/vapen-eller-valfard-har-finns-en-malkonflikt/