Om denna på nytt framväxande tillit till staten inte ska gå förlorad är det viktigt att vi drar lärdom av det beska efterspelet av finanskrisen 2008–2009, då vinsterna privatiserades medan förlusterna betalades av det allmänna. Konkret betyder detta att statligt stöd till företag måste inskränkas och villkoras…
Om vi vill åstadkomma mer rättvis fördelning av kostnader än under finanskrisen, så går det inte att undvika att staten intervenerar och utmanar de multinationella företagens och bankernas hittillsvarande affärsmodeller och skattehantering. Statens roll – också på ekonomins område – kommer att vara en annan i världen efter corona.
Lågavlönade arbeten som traditionellt utförts av kvinnor synliggörs nu som avgörande samhällsviktiga verksamheter. Medan dessa nu applåderas, öronmärktes under finanskrisen miljarder för att rädda de banker som man menade var “för stora för att kunna tillåtas gå i konkurs”. Applåder åt sjuksköterskor, omsorgspersonal och kassörskor är nog bra, liksom de engångsutbetalningar som utlovats, men bättre avtal för att säkra rättvisa lönevillkor borde vara minimikrav.
En annan sidoeffekt av krisen har varit synliggörandet av patriarkala mönster i vardagslivet. Kvinnor som inte arbetar i samhällsviktiga verksamheter ges ingen uppmärksamhet i medierna över huvud taget.
Redan före krisen utförde kvinnor tre gånger mer obetalt omsorgsarbete än män. Nu när i många länder förskolor och skolor har stängt, axlar kvinnorna en än tyngre börda. Pandemin har inte bara lett till en kritisk diskussion om obetalt omsorgsarbete som borde förts långt tidigare, den har också visat i vilken mening “det personliga är politiskt” nu när hemmet blivit en plats där kvinnor samtidigt arbetar, hemskolar barnen och tar hand om såväl barn som släktingar.
Ändå syns dessa kvinnor nästan aldrig i den mediala offentligheten. För att undvika att kvinnor utsätts för en återgång till så kallat traditionella könsroller som riskerar att hänga sig kvar i decennier, är det viktigt att en könspolitisk diskussion förs såväl vid köksbordet som i parlamenten och medierna…
Det är sant att viruset överskrider politiska skiljelinjer, men det är vänstern som måste visa vägen ut ur krisen.
—Catrina Schläger, essä i Dagens Arena.