På sistone har motståndet mot Sveriges vinstdrivande skolor uppvisat en sorts ketchupeffekt. Länge hände ingenting och nu kommer allt på en gång. Jodå, visst har många debattörer länge engagerat sig i skolfrågor. Debatten har kretsat kring avtagande elevkunskaper, växande segregation, stegrande betygsinflation och orimliga vinstnivåer. Ändå är det bara helt nyligen som insikten om hur dagens skolsystem faktiskt fungerar har spridit sig i bredare kretsar.
Det står nu klart för allt fler hur skolkoncernerna fått härja i utbildningssystemet… Kostnaderna för plundringen har lämpats över på samhället och skolpersonalen. Kommunerna har fått fortsätta ta hand om de elever som behöver mera stöd. Och när de “lönsamma” eleverna flyttat till friskolorna har kommunerna stått kvar med överarbetad personal och outnyttjade lokaler. På så sätt har hela skolvärlden tvingats till extraarbete för riskkapitalet.
Om man får tro vinstskolornas försvarare så är det ren kommunistpropaganda som nu flödar genom samhället. Men tanken att man ska få göra profit på skattefinansierade skolor har aldrig varit populär. Vad man än röstar på så håller de flesta med om en sak: att samhällsresurser som har avsatts till skolan ska användas till skolverksamhet och inte skänkas bort till rika spekulanter.
Anklagelserna om att landets missnöjda lärare och kritiska journalister skulle drivas av dolda kommunistiska böjelser är förstås bara löjlig. Faktum är att verkliga vänsterståndpunkter varit starkt marginaliserade i debatten om skolan…
Trots allt skrikande om att socialismen står vid porten om vinstskolorna ifrågasätts är alltså det mest slående med den svenska skoldebatten att socialistiska analyser och ideal länge har varit helt frånvarande. Samtidigt är vi nog många som menar att den socialistiska idétraditionen rymmer de ojämförligt mest kraftfulla analysverktygen för att sätta in skolan och dess problem i ett större politiskt, ekonomiskt och socialt sammanhang. Vi får hoppas att de sprickor som nu öppnats i den glättiga friskolefasaden snart ger utrymme för en sådan, verkligt kritisk, vändning i debatten.
—Per-Anders Svärd, ledare i Arbetaren.