När Stefan Löfven menade att brottsligheten berodde på segregation möttes han av en koordinerad kritikerstorm. Den kritikerstormen skulle kanske ha kunnat bemötas i en värld i vilken Socialdemokraterna inte hade gett upp på all vänsterpolitik.
I stället backar Löfven i en intervju och säger: “Min uppfattning är att vi under för lång tid i Sverige inte har förberett oss på att den här typen av våld kan komma hit.”
Komma hit?
Det här våldet kommer inte utifrån: det kommer ur ett samhälle i vilket inkomstklyftorna ligger på rekordnivå. Det ansvarar också Socialdemokraterna för. Men i det ideologiska tomrum som uppstår när inget tungt parti för en medveten klasspolitik från vänsterhåll blir förklaringsmodellen Sverigedemokraternas.
Den placerar problemet någon annanstans, hos de andra; om de kan spärras in eller rensas ut kan resten av samhället återgå till det normala. Våldet ses som någonting som kommer ur kulturen snarare än ett socialt och samhälleligt fenomen…
Men det finns andra förklaringsmodeller – som också kopplar samman våldet med politiken som förs. Folkrörelsen Förorten mot våld, till exempel, ställer sig kritiska till löften om mer poliser, och menar att någonting måste göras mot ojämlikheten.
Frågan är om någon vill lyssna.
-Judith Kiros, ledare i Flamman