Sedan flera år tillbaka genomför flygvapnen i Sverige, Norge och Finland regelbundet så kallad cross-border-training i luftrummet över Nordkalotten. Planen startar och landar på sina hemmabaser men övar tillsammans i luftrummet. Nu vill alltså försvarsminister Peter Hultqvist att också USA ska vara med…
De här intensifierade försvarsövningarna måste ses i ljuset av den successiva förändring av säkerhetspolitiken som skett under Hultqvists ledning, med stort stöd i riksdagen…
I flera formella samarbetsavtal har Sverige närmat sig Nato, framför allt genom att ingå i Nato:s Partnerskap för fred och genom att delta i en rad FN-sanktionerade, Nato-ledda insatser, bland annat i Bosnien, Kosovo, Afghanistan och Libyen. År 2016 beslutade riksdagen om ett värdlandsavtal med Nato. Avtalet medger stationering av Natotrupper på svensk mark inte bara under övningar i fredstid utan även under kriser och krig.
Det är inte svårt att se ett mönster i den här utvecklingen. Den nedrustningspolitik som en gång i tiden utmärkte socialdemokraterna (tänk bland andra Inga Thorsson, Maj-Britt Theorin) är helt bortsopad. Sverige deltar numera aktivt i den pågående militariseringen av den globala säkerhetspolitiken.
Den socialdemokratiska försvarsministern tillfredsställer i praktiken de borgerliga partiernas krav på Nato-medlemskap, men på ett smartare sätt, så inte den interna partiopinionen protesterar. Samarbetet kring försvarsmateriel stärks, Sverige köper amerikanskt (luftvärnsrobotar) även om det är dyrare, Sverige skriver inte under resolutionen mot kärnvapen med hänvisning till att det kan störa samarbetsrelationer, och så vidare, och så vidare. Så:
– Vad har du i fickan Peter? Är det en beställning på nya raketer? Eller kanske ett Nato-medlemskap, serverat på ett silverfat?
—Gudrun Schyman, krönika i Feministiskt Perspektiv.