USA var inte långt ifrån en statskupp

Den 6 januari stormades världens kanske mäktigaste nationella lagstiftande församlingar. Tanken är hisnande på vad som hade kunnat hända om Trumpanhängarna, de självutnämnda revolutionärerna, exempelvis hade lyckats ta ledande företrädare för Demokraterna som gisslan. Oavsett intentionerna med upploppen, så blev de kulmen på ett konstitutionellt baklås – ett tillstånd där aktörerna i USA:s demokrati förde ett ställningskrig emot varandra.

Konstitutionen, som annars utgör de absoluta spelreglerna för USA:s demokrati, blev plötsligt till en abstrakt vägledning för ordningsmakten. Konsekvenserna hade, med lite andra förutsättningar, kunnat bli en statskupp. Nu tyder tvärtom det mesta på att Joe Biden svärs in som president den 20 januari.

Den kamp som utspelat sig inför öppen ridå ända sedan valnatten, där president Trump avfärdat valresultatet, och hejat på sina anhängare i kongressen och utanför den, hänger starkt ihop med det presidentiella systemet i USA.

Figurer som Trump, som vill använda sin makt i strid mot konstitutionen, ska i teorin stoppas genom ett system av “checks and balances”, det vill säga av så kallade vetoaktörer, vilket är aktörer som ska hålla koll på varandra och motverka aggressiva maktanspråk från sina motspelare, genom att kunna lägga veto vid övertramp. I praktiken kan dock vetoaktörernas möjligheter att hålla tillbaka varandra tvinga fram så starka politiska dödlägen att någon aktör, oftast presidenten, ser sig tvungen att tillskansa sig makt på ett konstitutionsvidrigt sätt för att bryta dödlägen.

Exakt vad som inträffade på högsta nivå den 6 januari är ännu inte helt tydligt, men bland annat finns uppgifter på att (vice president) Mike Pence gått förbi Donald Trump i beslutet att kalla in nationalgardet för att återställa kontrollen över Kapitolium. Ett sådant agerande har i så fall utförts utanför de ordinarie beslutsformerna, där presidenten vanligtvis har sista ordet i frågan om att sätta in nationalgardet.

Lyckligtvis gjorde ordningsmakten tolkningen att det hade varit mer konstitutionsvidrigt att förhindra Joe Biden att bli president än att till fullo respektera den juridiska befälsordningen. Frågan är om tolkningen hade blivit en annan om det exempelvis hade varit mer omtvistat vem som egentligen vann valet.

Håkan Bernhardsson, essä i Dagens Arena.