Det finns en sak som premiärministrar, presidenter och statsministrar över hela världen är eniga om. Och som de har fel om, allihop. Det är idén om att evig tillväxt är en möjlig väg framåt. Men alla vettiga människor måste släppa den fantasin. Helst i går. Det kommer inte att gå.
Stadigt växande ekonomier har gett oss ett enormt välstånd. Tillväxt har varit avgörande för att skapa drägliga livsvillkor, välfärd, pensioner man kan leva på och utveckling på otaliga områden. Men ett inbyggt problem är att jorden till slut inte räcker till och att tillväxten driver på klimatförändringarna på ett sätt som omöjliggör business as usual…
Sedan 1960-talet har vi ett snitt på 3,5 procents exponentiell BNP-tillväxt globalt. Om vi fortsätter i samma tempo, vilket i princip hela världen alltså är inställd på, innebär det att världsekonomin har fördubblats om 20 år. Redan det borde få alla, som inte förnekar att klimatförändringarna pågår eller är kopplade till mänsklig aktivitet, att inse att loppet är kört.
Antingen för oss som bebor planeten jorden, eller för tillväxten. Det kommer inte att gå…
Sanningen är att varje vecka som passerar med fortsatt tillväxt innebär att världsekonomin och stabiliteten närmar sig sina sista andetag. Det är inte bara en skråma, det är hela jävla livet, dumbom. Men detta låtsas vi inte om. Vi orkar inte.
De sedan länge rika västländerna, vars välstånd och rikedom ofta bygger på tillväxt via exploatering av de fattiga delarna av världen, vill fortfarande ha tillväxt, bara för att. Vi har lärt oss att det är bra för ekonomin att byta smartphone vartannat år, att klädinköp varje månad är en rättighet, att importerad mat från Spanien, Kina eller Chile närhelst vi är lite småsugna, gynnar alla. Det tror vi på, trots all den oändliga rikedom som redan ackumulerats (men inte omfördelats) i de rikaste delarna av världen.
Samtidigt lever miljarder människor i ekonomier där tillväxten gör skillnad mellan liv och död, mellan frisk och sjuk, mellan varm och kall. Inte minst i många fattiga afrikanska länder. Där är tillväxten alltså rimligare, svårare att kritisera, även när dess negativa klimatpåverkan slår hårdast mot samma länder…
Tillväxten har gett oss så mycket. Det är därför det är så fruktansvärt svårt att släppa tanken på att den ska fortsätta. För mig och dig, för alla våra världsledare.
—Eric Rosén, kulturartikel i Aftonbladet.